måndag 1 augusti 2011

Varför i helvitte........... Del 21

Jag är ute, helt jävla ute!!!
Och varför???
Jag har inte EN enda tatuering!!!

Under sommaren har jag med skräckblandad förtjusning noterat att varochvarannan, kvinna som man, är merellermindre tatuerade.
Men inte jag, inte en minsta prick, jag har fräknar, leverfläckar och födelsemärken istället. Under min barndom var det bara sjömän och tjyvar som var tatuerade.
Men jag har provat, under 50-talet kunde man köpa tuggummin där det medföljde en liten lapp med ett anelintryck som om man spottade på armen ock tryckte fast pappret i loskan kunde få en att känna sig som en riktig sjörövare, men det gick ju bort när man blev tvingad att bada på fredagen.

Jag har faktiskt varit så nära att jag låst in mig på rummet och "steriliserat" en av morsans stoppnålar med ett brinnande stearinljus, locket på bläckhornet avskruvat och käkarna så hårt ihopknipta så det mesta av överbettet försvann. Men jag vågade inte, det var väl inte så mycket själva smärtan som gällde utan snarare en fasa ifall Monica skulle tycka att det var ett konstigt sätt "att fråga chans" på. Och tyckte hon det så var ju utbudet ytterst begränsat för resten av livet. Så det blev ingen tatuering och förresten ingen Monica heller.

Men idag är det helt andra "konstverk" som gäller, det är inte bara 3-prickar eller "Monica" som pryder de muskulösa och brunbrända kvinno- och manskroppar som man ser på stan utan man blottar sig med eldsprutande drakar, ihopslingrande ormar, prunkande blomsterarrangemang och fanochhansmoster.
Jag har väl i egentligen inga synpunkter på vad man gör med sin kropp
(eller har jag det?).
Vad jag däremot inte förstår är att man blandannat tatuerar armar och ben, för mig verkar det lämpligare att använda strumpor som numera finns i ett otal antal färger och mönster och kan vara nog så dekorativa och även kan ha en viss värmande och/eller stödjande effekt.
Och överkroppen då, när vi här i Norden har så många varma dagar så de kan räknas på händernas fingrar då det är lämpligt att använda annat än heltäckande flis-tröja.
Det är ju som att hänga upp Rörstrands Jultallrikar i förpackningen på väggen.

Jag ska dock erkänna att jag en gång låtit mig imponeras av en tatuering.
Under min ofrivilliga tjänstgöring i det svenska totalförsvaret kom jag i kontakt med en yngling som enligt hörsägen hade varit "på sjön". Han hade iallafall varit dyngrak i Nyhavn och hamnat hos nån lustig tatuerare som medan pojken sov ruset av sig på tatuerarens brits hade kreerat "Kong Frederik och Drottning Ingrid" med spadar på grabbens akterparti. Det hela var så fiffigt uträknat så när "Sailor" gick så såg det som om Frederik och Ingrid skottade in saker där det normalt kommer ut en del annat ifrån.
Vi fick betala en cigg för att se och ta del av konstverket irl och jag tror inte "Sailor" behövde köpa några egna cigaretter under hela tjänstgöringen.

4 kommentarer:

  1. Höhö! Det meniga akterkastellet skulle t.o.m. jag varit beredd att offra en cig eller två för att få beskåda. Vilket tatueringskonstens mänsterprov, hörru!

    Annars kan jag sälla mig till klubben som saknar annat än helt självtillkomna dekorationer på kroppens största organ. Jag är t.o.m. snäppet sämre än du, för jag har aldrig ens övervägt att perforera ytan med något i akt och mening att kolorera densamma. Däremot har jag gott om bekanta som har både gamla (suddiga och urblekta) och nya kroppsbilder. Somt är snyggare än somt, vågar jag mig nog på att säga.

    Men man kanske borde fundera på en liten figur någonstans? Ja, jag menar, vid den här tidpunkten i livet har ju födelsedagskostymen hunnit bli lite slapp och hängig redan och det är inte heller ett oöverskådligt antal år kvar före man blir jordgubbe. På så vis kan man ju rentav gå i graven med en fortfarande konturfast och färgstark utsmyckning. Fast vad man skulle tatuera - och var - är en knepigare nöt att knäcka. Idétorka är nog bara förnamnet.

    SvaraRadera
  2. Nina - Om du nu är så rynkig ( tror jag inte alls, så smal som du är) så kan du väl tatuera in ett dragspel. Kanske kan en duktig tatuerare får det att "spela" om det hamnar på rätt ställe.
    Och du "suris", kan du inte skriva lite oftare? Eller kanske inte, jag får kramp i kinderna av allt skrattande. Annacarin

    SvaraRadera
  3. Jag är ytterligare en som inte har så mycket som en prick tatuerad på kroppen, och känner mig ganska nöjd över det. Vad jag ofta reagerar på är att innehavarna av konstverken ofta måste gå omkring och frysa för att vi ska kunna beundra deras dekorationer. Jag undrar om det finns någon statistik på om dom är sjukare eller friskare än oss omärkta.

    SvaraRadera
  4. Upptäckte din blogg först idag, så jag har mycket ta igen...men angående tatuering....
    den äldre sjuksköterskan till den yngre: har du sett att han på 13 har GBG tatuerat på snoppen?
    Den yngre: det måste jag se! Återkommer efter en stund: nej du har sett fel, det står GÖTEBORG!

    SvaraRadera