Jag tillhör den årskull som fortfarande betalar in 519 SEK per kvartal till Radiotjänst i Kiruna.
Kanske inte för att jag tycker programen är värda summan utan det är väl snarare en försäkran om att slippa stå med brallorna nere om det kommer nån pejlare till Lilla Alby.
Men nu börjar jag överväga om jag verkligen gör rätt som rutinmässigt matar Public Service med en icke föraktlig del av min surt förvärvade pension. Programutbudet blir torftigare och torftigare, repriserna fler och fler och de program som man tidigare tyckt varit värt nånting har försvunnit till den kommersiella delen av etern. Och nu senast så försvann Olympiska spelen allvärldensväg, nu ska man behöva sitta och titta på reklam för nån tub som man behöver om man lider av analklåda, det när man egentligen vill se nån medioker medeldistanslöpare i gultochblått bli utslagen i försöken.
Har du sett "Det goda livet"??? Det har jag, samma avsnitt TRE ( 3 ) gånger under ett dygn och då har jag faktiskt sovit bort några timmar. Jag kan receptet utantill hur man gör muffins med en liten klick lemon-curd inuti. Vill man nu indoktrinera det svenska folket så vore det väl bättre att använda tillfället till nått vettigare än att lära 8 millar svenskar att baka nämnda muffins utan att plocka fram nått recept.
Nääee fan, det var faktiskt bättre förr. Man sa ju att när TV3 och TV4 kom till byn att allt skulle bli såinnåtihelvitte mycket bättre. Konkurrensen skulle göra att programutbudet skulle vässas, man skulle få ett sånt intressant utbud så man skulle gå sönder av vankelmodighet när man skulle välja program.
Idag har jag tillgång till 42 kanaler och det är med möda jag hittar nått som intresserar mig en timme om dagen. Märkligt då jag som barn fann det fantastiskt att titta på testbilden, så jag kan knappast betraktas som speciellt kräsen.
Den underbart ordvrängande kåsören Cello bär väl ansvaret för allt repriserande vi ser idag när han efter 20-års "diktande" inte riktigt orkade med nått nytt och kom på att ge ut en samlingsvolym under namnet:
EN HÖG REPRISER TILL HÖGRE PRISER
Jag läser fortfarande med glädje hans kåserier i repris men jag har tamejfan redan tröttnat på muffins med lemon-curd.
Hear, hear! *applåderar vilt*
SvaraRaderaFör mitt personliga vidkommande håller jag på och överväger om jag ska till ett struket mått av min snålt utportionerade civila olydad och ge blanka fan i att betala någon licenspeng framöver. Det retar mig nämligen något alldeles oerhört att jag förväntas pynta pengar för att hålla den finska motsvarigheten till SVT up and running när jag inte samtidigt, per automatik, får tillgång till deras jä*la tv-utsändningar. För att kunna uppleva det nöjet måste man nämligen ha digitaal-tv, någon gammal analog ångmaskin funkar icke. Men jag vill inte ha någon digitaal-tv, jag vill bara få de kanaler jag betalar för. Eurosport, CNN, Cartoon Network, Discovery och Animal Planet kan de få tillbaka bara jag får vad jag betalar licens för, dvs finländsk television!
Och så vill jag gärna slippa fler matlagningsprogram i någon som helst kanal! Och realityserier! Och "tjäna blodigt med pengar på att inte kunna eller veta just någonting alls"-tävlingsprogram! Och så vidare, och så vidare.
Hm. Vid närmare eftertanke: man kanske skulle slänga ut tjock-tv:n från terrassen och göra pinan kort? Det är ju ändå bara skit på tv ;o)
Visst sänder de JÄTTEBRA program på tv!! Klockan 01.20 på natten...
SvaraRaderaJag känner att vi har mer och mer gemensamt. Jag är uppfödd med Olle Carle och kan fortfarande fnittra och skratta högt när jag läser kåserier för tvåhundrasextiofemte gången.
Är du säker på att du inte är ledig för äktenskap? Annacarin
Tv ser jag mindre och mindre på, däremot har jag på radion mest hela dagen, och då är det P1 som gäller. Där finns det många bra program.
SvaraRaderaOm jag inte minns helt fel så sprang jag på Cello ofta på den tiden jag jobbade på DN:s annonsavdelning som springflicka. Det var på den tiden då gamla Klarakvarteren fortfarande levde och Tegelbacken var en välkänd plats. Nu för tiden är det en av Stockholms mest anonyma och tråkiga ställen. Anser jag i alla fall som bara besöker storstaden någon gång per år.