Varför i helvitte........... Del 23

Vårt förhållande till utrikes makter är gott brukas det sägas vid riksdagens öppnande
Mitt förhållande till den polisiära makten är väl så där.....

Det finns inom polisen precis som det gör bland alla andra yrkeskategorier, typ konduktörer och vårdpersonal, några som kommit fel, som inte förstår att man faktiskt är en del av männskligheten utan lever i den villfarelsen att bara för att man har en "uniform" så har man rättigheten att sätta sig på oss övriga medborgare.

Jag har träffat några av denna minoritet och det är några av dessa opåkallade möten med länsman jag tänkte återge.
Det bör väl tilläggas att vid samtliga tillfällen har dessa möten skett när jag åkte motorcykel något som verkar reta ordningsmakten det där lilla extra. Detta trots att jag kört japanskt, burit hjälm, haft täckande och skyddande kläder och helt saknat tatueringar, vilket jag tidigare har berört.

Vid ett tillfälle hade jag förirrat mig upp till Norrtälje, efter att ha dräglat lite över en hoj-parad där de flesta hojjar betingade ett pris som motsvarade en årslön för en vanlig vit arbetare var det dags att dra sig hemåt för att skaka på spargrisen. På utfarten fick jag se i backspegeln hur en polisbil kommer farande med blåljusen påslagna, laglydig som man är fostrad håller jag till höger så mycket jag kan för att underlätta för länsman i hans viktiga utryckning. Döm om min förvåning när polisbilen tvärbromsar framför mig och en välbyggd polisman med solglasögonen på plats närmar sig mig med ena handen på pistolhölstret, flanerande Norrtäljister stannar upp och förväntar sig nog att har ska det bli nått extra. Det blir inga traditionella hälsningsfraser utan konstapeln går rakt på sak med att för mig och andra i stadsdelen vardande låta meddela:
"-ÄR DU MEDVETEN ATT DU ÄR UTE OCH ÅKER UTAN REGISTRERINGSSKYLT!!!"
Jag tittar där bak och kan även jag notera att så är fallet, skylten är borta.
"-Jag måste ha tappat den på vägen nånstans" stammar den uttittade främlingen.
"-TAPPAT??? OCH NÄR HÄNDE DET???"
Jag förklarar att hade jag vetat det så hade jag med största sannolikhet stannat och plockat upp den eftersom den betingar ett inte obetydligt värde.
"-VAD HAR DU FÖR REGISTRERINGSNUMMER???" frågar solglasögonen och fingrar på sin kommunikationsradio för att komma i kontakt med basen.
Nu börjar det bli pinsamt, jag som har svårt att komma ihåg sönernas födelsedagar har inte en blekaste. Jag kan ju inte bara säga att jag tror att det börjar på H. Det är lika bra att klä av sig heltochhållet.
"-Inte en aning" får svaret bli.
Färgen i fejan på polismannen blir ganska röd och han ryter:
"-VET DU VAD DU HETER???"
Jag förklarar att det står nog på körkortet som jag med darrande fingrar lyckats pillra fram ur nån av alla fickor.
Nu startar en lång kommunikation med polis-basen långt ovanför mitt huvud och folk runt omkring börjar så smått skingra sig, det var tydligen ingen efterlyst bankrånare utan bara en gammal farbror som inte hade dragit skruvarna till regskylten ordentligt.
Efter det långa samtalet med, vad jag förmodar, länspolismästaren beviljas jag straffeftergift under förutsättning att jag omgående och så skyndsamt som lagen tillåter tar mig hem och garagerar järnhästen och ej använder denna till en ny reg.skylt finns att kvittera på "posten".

Vid ett annat tillfälle "puttrade" jag lite snällt vid den gamla infarten till Enköping. Var på väg och gratta yngsta sonen som fyllde år och pga kärlek hade flyttat till Västerås. Då skuttar plötsligt en hulk-liknande varelse upp ur diket som med viftande armar får mig att förstå att jag lämpligen bör stanna relativt omgående. Eftersom jag tror mig köra laglydigt får jag stopp på ekipaget gottochväl innan jag får besök på framgaffeln. Den svartklädda hulken tycker tydligen att min framfart är något utöver det vanliga ety man kan skönja såväl fradga i mungiporna som en puls utöver det vanliga på de ytliga blodkärlen på bestens hals. Han trycker upp en laserpistol i synen på mig och skriker:
"-ERKÄNNER DU ELLER VILL DU JÄVLAS!!!"
Jag ber dock få veta vad jag ska erkänna innan jag eventuellt börjar jävlas. Detta lugnar inte polisen ifråga, (jag har nu noterat att det är en representant från polismakten som står framför mig) utan han börjar med spasmiska rörelser peka på displayen på sitt fartvapen samtidigt som man finner sig själv i hans speglande Ray-Ban när man söker ögonkontakt.
"-DU HAR JU KÖRT FÖR FORT. DET ÄR 50 HÄR! DU KÖRDE 67, SE HÄR 67, 67".
Jag förklarar ju att jag levt i tron att det var 70 här och att jag inte sett någon 50-skylt.
"-HÄR TROR VI INTE blablabla......."
Jag förstår att förhandlingsutrymmet är att betrakta som ringa och lägger mig bokstavligen platt på backen och erkänner min grava missgärning. Jag noterar segerleendet och blir hänvisad till hans kollega som står lite längre in i skogen vid den nogsamt dolda polisbilen.
Och här blir verkligheten helt annorlunda.
"-Hej!" klingar det på dalmål.
Där står hon, leende och ser faktiskt lite medlidsam ut. Hon är rågblond och har flätor och hade Zorn-gubben varit här så hade han fan målat av henne på stående fot.
Hulken skriker genom skogen:
"DET VAR 67 OCH GÄRNINGSMANNEN HAR ERKÄNT!!!"
Polisflickan ler lite lätt och skakar på huvudet. Jag får visa mitt körkort och jag får höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten. Hon frågar vart jag är på väg och jag berättar att det är ett väntande födelsekalas. Nu ser hon så där innåtihelvitte deltagande ut igen, lägger huvudet på sned och säger:
"-Hoppas du får riktigt mycket tårta som kanske kan uppväga det jag har att erbjuda."
Hon ler igen och jag får ett inbetalningskort på vad jag minns 1700-1800 SEK.
Och vad gör då en väluppfostrad Antonsson? Jo, han säger TACK, inte till böteslappen utan till polis-kullan som gjorde ett bra "jobb". Att jag sen lipade åt hulken när jag åkte därifrån tror jag inte han såg, jag hade ju visiret nerfällt.

Och varför i helvitte måste man lära alla poliser Origami på polishögskolan, vad jag förstått är det skälet till att dom viker sina små "båtmössor" på de mest konstnärliga och obegripliga sätt.