Varför i helvitte........... Del 26

Ja, så var det dags............
Hösten är här och det är blytunga skyar över Sumpan!
Polackerna hammrar frenetiskt i tidochotid på det som ska bli en ny järnvägsbro och för att dom ska bli klara i tid så börjar dom försäkerhetsskull redan 06.30. Tackochlov verkar arbetslaget vara troende katoliker varför iallafall söndagsmorgonen går fri.
Små barn som skriker i trappen när de alltför tidigt har väckts för att få en heldag på dagis.
Ja, det är höst och hyreskasernerna i Lilla Alby har plötsligt blivit befolkade igen.

Ett annat typiskt hösttecken är att det närliggande hunddagiset har öppnat, nu med ännu färre gröna plättar som dom får skita på. Samtidigt kommer alla välkomnande små skyltar upp på de privata gräsmattorna: Inget hundbajs här tack! eller Ej för hundar! eller som den handmålade skylt jag såg igår utanför ett av husen och som iklartext lät meddela VI HATAR HUNDSKIT PÅ VÅRAN GÅRD - HÄR FINNS DET VAKSAMMA ÖGON SOM SER OM NI KOMMER IN HÄR OCH SKITER (jag utgår att det är hundarna dom spanar på). Det kan inte vara lätt att vara hund inne i en tätort, få hålla sig en halvdag i en bur på dagis för att sen skita på befallning på någon avlägsen grönplätt som byggnadskontoret missat.
Imorse mötte jag horden, det var som gnuerna på stäppen i Afrika, jag räknade till 18 hundar av variernade storlek och ras. Här kan jag ha misstagit mig eftersom vi har råttor i området som är större än de minsta hundarna varför jag har kunnat räkna med några sådana i flocken.

Tro nu inte att jag har nått emot hundar, absolut inte, det är bara synd om dom som "bor" i stan. Djur ska få vara på landet och i det innefattar jag såväl tvesjärtar, måsar, getingar och mygg.
Men jag har faktiskt haft en hund, eller rättaresagt "vi" hade en hund. Barnen var små och det var så bra att dom skulle ta ansvar och hjälpa till med skötsel och uppfostran av den lilla vilda krabaten. Husse skulle inte behöva göra nått annat än att betala hundskatten. Linda hette yrvädret och var en gatukorsning mellen schäfer och labrador och hon var såååååå liten och såååååå söt när vi hämtade henne. Intresset avtog dock ganska omående från övriga familjemedlemmar när hon började tugga i sig fotbollsskor och mjukisdjur varför det med viss övertalning kom på min lott att ta hand om såväl morgon- som kvällspromenaden. Jag var ju iallafall uppe så förbannat tidigt, inte för jag tyckte det var kul utan det berodde på att jag hade 15 minuters rask promenad till tåget och ytterligare en timme för att komma till det lugna jobbet. Likadant på kvällen, jag skulle ju iallafall titta på sena sportspegeln varför jag kunde ta även det passet tyckte övriga familjen unisont.

Den här morgonen var som alla andra, Linda kraffsade på dörren innan jag hade hunnit in i duschen, lite filmjölk direkt ur paketet och så iväg. Visst fan, hunden också, snabbt race till närmsta gräsplätt och fånga upp skiten i påsen medan den fortfarande var i luften. In med hunden, låsa, titta på klockan, 14 minuter, här får man nog slå personligt om man ska med tåget. Halvspringer och kommer med sista vagnen med ett nödrop, hittar en ledig plats mellan två halvvakna pendlare från Södertälje. Andas lugnt och fint nu, 45 minuters stilla avkoppling innan nästa språngmarsch. Men icke, för att bättra på andedräkten efter en alltför snabb tandborste kör jag ner handen i jackfickan för att ta en Tulo. Det finns nått mer i fickan, nått i plast som känns lite smetigt och varmt.
HÄR SITTER JAG I ETT FULLT PENDELTÅG, IHOPKLÄMD MELLAN 2 TÄLJETOKAR MED JACKFICKAN FULL MED HUNDSKIT!!!
Är påsen hel? Luktar det? Vad fan gör jag? Kör ner näven försiktigt i fickan igen, jorå, påsen verkar iallafall vara hel men luktar det inte? Beslutar mig för att låtsas som det regnar och låta hundskiten få åka hela vägen till Stockholm Södra.

Jag hoppas ni nu förstår varför jag tycker hundar ska få ha ett fritt liv på landet, inte tvingas att skita på kommando och få springa i skog och på gräs istället för att behöva tassa fram på het sprängsten eller nylagd asfalt.