Ska man våga sig på en liten fräckis???
Ja, givetvis är det inte jag som står för fiolerna utan det mesta är hämtat från dagens nyhetsskörd.
Helsingsborgs Dagblad slår på stora trumman och presenterar en vetenskapligt underbyggd lista över de sexigaste jobben och överst på listan hamnar både hos kvinnor och män...........
1./ LÄKAREN
Mina erfarenheter tillsammas med läkare har aldrig utmynnat i att jag hamnat i erotiska trångmål. Jag har en alldeles förbannat duktig kvinnlig husläkare på vår vårdcentral men hon skapar inga stormar i underlivet. Sen har vi hon på Karro, hon med de kalla fiskögonen, som tyckte jag var medicinskt fördigbehandlad trots att jag led av en jävla ångest efter den tredje infarkten. Nänä, inge mjölke där heller.
Som 2:a bland männen kommer sjuksköterskan och där kan jag inte göra annat än att hålla med. Fan va mycke vackert det tassar runt bland sängarna på våra sjukhus och gör så man springer upp på toan fast man är både nysydd och har ett släptåg av flaskor och slangar.
Kvinnorna föredrar dock en kock som sängkamrat istället, det är väl karlakarlar som Morberg & Co. som rullar köttbullar i armhålorna som skapat det intresset.
Att lärare hamnar som 3:a hos både män och kvinnor är för mig en gåta, jag som förkovrade mig på 50-talet mins bara Julia, en gammal tant som såg ut som ett russin och stod med ena benet i....och Astrid en stabbig och kortklippt fröken med begynnande skäggväxt. Sen hade vi en gubbe som var reservofficer och promt vägrade och svara på skillnaden mellan biets och människans parningslekar. Näee, inga våta drömmar om lärarskrået.
Givetvis kommer brandmän(4) och poliser(6) ganska högt på tjejernas lista men de saknas helt på grabbarnas. Och de stackars flygvärdinnorna som log så vackert på 70-talet har rammlat ner ordentligt, numera 9:a. Kan det bero på att det är istortsett samma flygvärdinnor nu som då?
Av nån märklig anledning finns Börs-VD med på både den kvinnliga och manliga listan, kan det vara så att vi är så innåtihelvitte dumma så vi tror att de vi vanliga dödliga förlorar på börsen rammlar ner i fickan på nämnd VD. Eller det kanske är så, var skulle annars pengarna ta vägen. Ytterligare ett bevis på att pengar och kärlek går handihand. Det fanns ju varesig hemlösa eller pensionärer med på listan.
När vi iallafall håller oss i de nedre trakterna kan jag inte låta bli och kommentera vad Aftonbladet ståtar med på sin nätupplaga:
Så blir du ett erotiskt geni redan ikväll!!
"Vill hon ha vilda tag i sängen - ge henne det"
Och sex-gurun Ylva Franzen fyller på:
"Sätt på tvättmaskinen och placera henne sittande ovanpå"
Nu trodde jag inte det var tvättmaskinen man skulle sätta på men jag tror ändå jag ska prova det vid något tillfälle, min Lavamat vandrar annars runt i hela badrummet och denna ballast torde göra att resan inte blir alltför yvig. Under tiden kan ju jag faktiskt plocka ur diskmaskinen.
torsdag 25 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 28
Är du kändis ska du tydligen vara med i allt, sitta i alla jävla morgonsoffor, ha synpunkter på både det ena och det andra och himla med ögonen när den kände programledaren visar en sammanställning vad du åstadkommit på de senaste fem åren.
Tittade du på "Maestro" igårkväll???
Inte jag, jag hade annat för mig och jag sörjer inte så förbannat för det.
SVT:s nya publikfriande satsning bygger vadjagförstår på att låta sex stycken merellermindre kända personer ställa sig framför en symfoniorkester för att dom ska lära sig att vifta itakt.
Herregud så spännande.
Jag gömmer mig bakom kudden bara jag tänker på det.
Jag har egentligen aldrig förstått varför det ska stå nån pingvin framför orkestern överhuvudettaget. Musikerna är välutbildade och kan nog både nötter och takter så dom skulle förmodligen klara det där lika bra på egen hand. Och att det sen är "maestron" som suger i sig det mesta berömmelsen och får den största blomsterkvasten gör det hela ännu mer obegripligt. Men det är ju så det fungerar i samhället iövrigt, körledare som inte sjunger och partledare som glappar i käften utan att säga nått.
Nejfan, man skulle väl tagit i med nått där det var lite mer spänning och action, vad sägs om:
Lejontämjaren - sex kända svenskar lär sig hur man försöker tämja/undkomma ett lejon inne i en bur.
Piloten - sex kända svenskar blir lämnade ensama i varsitt flygplan när de ordinarie piloterna lämnar det hela med fallskärm. Den som kommer ner med minst benbrott vinner.
Backhopparn - sex kända svenskar får kasta sig utför stora backen i Lugnets skidstadion i Falun och försöka landa efter bästa förmåga.
Höll vi på så ett tag skulle förmodligen antalet kända svenskar minska radikalt och det kanske skulle bli lite bättre plats för oss vanliga dödliga att komma upp på scenen och torgföra våra åsikter och konster.
Men fan, då kanske VI blev kändisar och var tvungna att delta i en massa löjligt skit.
Tittade du på "Maestro" igårkväll???
Inte jag, jag hade annat för mig och jag sörjer inte så förbannat för det.
SVT:s nya publikfriande satsning bygger vadjagförstår på att låta sex stycken merellermindre kända personer ställa sig framför en symfoniorkester för att dom ska lära sig att vifta itakt.
Herregud så spännande.
Jag gömmer mig bakom kudden bara jag tänker på det.
Jag har egentligen aldrig förstått varför det ska stå nån pingvin framför orkestern överhuvudettaget. Musikerna är välutbildade och kan nog både nötter och takter så dom skulle förmodligen klara det där lika bra på egen hand. Och att det sen är "maestron" som suger i sig det mesta berömmelsen och får den största blomsterkvasten gör det hela ännu mer obegripligt. Men det är ju så det fungerar i samhället iövrigt, körledare som inte sjunger och partledare som glappar i käften utan att säga nått.
Nejfan, man skulle väl tagit i med nått där det var lite mer spänning och action, vad sägs om:
Lejontämjaren - sex kända svenskar lär sig hur man försöker tämja/undkomma ett lejon inne i en bur.
Piloten - sex kända svenskar blir lämnade ensama i varsitt flygplan när de ordinarie piloterna lämnar det hela med fallskärm. Den som kommer ner med minst benbrott vinner.
Backhopparn - sex kända svenskar får kasta sig utför stora backen i Lugnets skidstadion i Falun och försöka landa efter bästa förmåga.
Höll vi på så ett tag skulle förmodligen antalet kända svenskar minska radikalt och det kanske skulle bli lite bättre plats för oss vanliga dödliga att komma upp på scenen och torgföra våra åsikter och konster.
Men fan, då kanske VI blev kändisar och var tvungna att delta i en massa löjligt skit.
måndag 22 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 27
I dagens Aftonbladet får man sig till livs att "vårt" kungapar på hemväg efter "semestern" på den franska rivieran var lite sugna på Schweinshaxe mit bratkartoffeln efter att ha levt X antal veckor och på gåslever och ostron.
Tyvärr visade det sig att det tyska värsdshuset Zum Gulden Stern var upptaget för en bröllopsfest varför det svenska kungaparet blev hänvisade till en närliggande pizzeria och krögarparet betraktas numera i hela Tyskland som "Idioterna i Ladenburg".
Betydligt längre ner i nyhetsflödet i samma tidning kan man läsa att det fortfarande inte kommer nån mat och vatten till de svältande barnen på Afrikas horn och att det år risk för att tre av fem barn i de mest utsatta områderna är så undernärda så de ej kommer att överleva.
Jag förstår inte att logistik ska vara så förbannat svårt ibland, vi har sett dessa bilder nu vecka efter vecka och inget verkar hända. Vi får "färsk" frukt och "färska" grönsaker från världens alla hörn på ett par dagar och då frågar sig vän av oordning varför det ska vara så svårt att få ner lite torrskaffning och rent vatten till de mest drabbade områderna.
Jag tror mig veta att dom utsatta på Afrikas horn struntar fullkomligt i om vattnet är smaksatt med havtorn eller kommer från nån källa i Bergslagen.
Och dom skulle förmodligen hoppa jämfota av lycka om dom fick en liten pizza från Tyskland.
Jag kan även lugna eventuella royalister med att det svenska kungaparet efter pizzan i Tyskland fick en riktig god middag på restaurang Babette i Danmark innan det var dags att dra vidare och titta på Vickans mage.
Personligen har jag sett svullna magar så det räcker ett tag nu.
Tyvärr visade det sig att det tyska värsdshuset Zum Gulden Stern var upptaget för en bröllopsfest varför det svenska kungaparet blev hänvisade till en närliggande pizzeria och krögarparet betraktas numera i hela Tyskland som "Idioterna i Ladenburg".
Betydligt längre ner i nyhetsflödet i samma tidning kan man läsa att det fortfarande inte kommer nån mat och vatten till de svältande barnen på Afrikas horn och att det år risk för att tre av fem barn i de mest utsatta områderna är så undernärda så de ej kommer att överleva.
Jag förstår inte att logistik ska vara så förbannat svårt ibland, vi har sett dessa bilder nu vecka efter vecka och inget verkar hända. Vi får "färsk" frukt och "färska" grönsaker från världens alla hörn på ett par dagar och då frågar sig vän av oordning varför det ska vara så svårt att få ner lite torrskaffning och rent vatten till de mest drabbade områderna.
Jag tror mig veta att dom utsatta på Afrikas horn struntar fullkomligt i om vattnet är smaksatt med havtorn eller kommer från nån källa i Bergslagen.
Och dom skulle förmodligen hoppa jämfota av lycka om dom fick en liten pizza från Tyskland.
Jag kan även lugna eventuella royalister med att det svenska kungaparet efter pizzan i Tyskland fick en riktig god middag på restaurang Babette i Danmark innan det var dags att dra vidare och titta på Vickans mage.
Personligen har jag sett svullna magar så det räcker ett tag nu.
måndag 15 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 26
Ja, så var det dags............
Hösten är här och det är blytunga skyar över Sumpan!
Polackerna hammrar frenetiskt i tidochotid på det som ska bli en ny järnvägsbro och för att dom ska bli klara i tid så börjar dom försäkerhetsskull redan 06.30. Tackochlov verkar arbetslaget vara troende katoliker varför iallafall söndagsmorgonen går fri.
Små barn som skriker i trappen när de alltför tidigt har väckts för att få en heldag på dagis.
Ja, det är höst och hyreskasernerna i Lilla Alby har plötsligt blivit befolkade igen.
Ett annat typiskt hösttecken är att det närliggande hunddagiset har öppnat, nu med ännu färre gröna plättar som dom får skita på. Samtidigt kommer alla välkomnande små skyltar upp på de privata gräsmattorna: Inget hundbajs här tack! eller Ej för hundar! eller som den handmålade skylt jag såg igår utanför ett av husen och som iklartext lät meddela VI HATAR HUNDSKIT PÅ VÅRAN GÅRD - HÄR FINNS DET VAKSAMMA ÖGON SOM SER OM NI KOMMER IN HÄR OCH SKITER (jag utgår att det är hundarna dom spanar på). Det kan inte vara lätt att vara hund inne i en tätort, få hålla sig en halvdag i en bur på dagis för att sen skita på befallning på någon avlägsen grönplätt som byggnadskontoret missat.
Imorse mötte jag horden, det var som gnuerna på stäppen i Afrika, jag räknade till 18 hundar av variernade storlek och ras. Här kan jag ha misstagit mig eftersom vi har råttor i området som är större än de minsta hundarna varför jag har kunnat räkna med några sådana i flocken.
Tro nu inte att jag har nått emot hundar, absolut inte, det är bara synd om dom som "bor" i stan. Djur ska få vara på landet och i det innefattar jag såväl tvesjärtar, måsar, getingar och mygg.
Men jag har faktiskt haft en hund, eller rättaresagt "vi" hade en hund. Barnen var små och det var så bra att dom skulle ta ansvar och hjälpa till med skötsel och uppfostran av den lilla vilda krabaten. Husse skulle inte behöva göra nått annat än att betala hundskatten. Linda hette yrvädret och var en gatukorsning mellen schäfer och labrador och hon var såååååå liten och såååååå söt när vi hämtade henne. Intresset avtog dock ganska omående från övriga familjemedlemmar när hon började tugga i sig fotbollsskor och mjukisdjur varför det med viss övertalning kom på min lott att ta hand om såväl morgon- som kvällspromenaden. Jag var ju iallafall uppe så förbannat tidigt, inte för jag tyckte det var kul utan det berodde på att jag hade 15 minuters rask promenad till tåget och ytterligare en timme för att komma till det lugna jobbet. Likadant på kvällen, jag skulle ju iallafall titta på sena sportspegeln varför jag kunde ta även det passet tyckte övriga familjen unisont.
Den här morgonen var som alla andra, Linda kraffsade på dörren innan jag hade hunnit in i duschen, lite filmjölk direkt ur paketet och så iväg. Visst fan, hunden också, snabbt race till närmsta gräsplätt och fånga upp skiten i påsen medan den fortfarande var i luften. In med hunden, låsa, titta på klockan, 14 minuter, här får man nog slå personligt om man ska med tåget. Halvspringer och kommer med sista vagnen med ett nödrop, hittar en ledig plats mellan två halvvakna pendlare från Södertälje. Andas lugnt och fint nu, 45 minuters stilla avkoppling innan nästa språngmarsch. Men icke, för att bättra på andedräkten efter en alltför snabb tandborste kör jag ner handen i jackfickan för att ta en Tulo. Det finns nått mer i fickan, nått i plast som känns lite smetigt och varmt.
HÄR SITTER JAG I ETT FULLT PENDELTÅG, IHOPKLÄMD MELLAN 2 TÄLJETOKAR MED JACKFICKAN FULL MED HUNDSKIT!!!
Är påsen hel? Luktar det? Vad fan gör jag? Kör ner näven försiktigt i fickan igen, jorå, påsen verkar iallafall vara hel men luktar det inte? Beslutar mig för att låtsas som det regnar och låta hundskiten få åka hela vägen till Stockholm Södra.
Jag hoppas ni nu förstår varför jag tycker hundar ska få ha ett fritt liv på landet, inte tvingas att skita på kommando och få springa i skog och på gräs istället för att behöva tassa fram på het sprängsten eller nylagd asfalt.
Hösten är här och det är blytunga skyar över Sumpan!
Polackerna hammrar frenetiskt i tidochotid på det som ska bli en ny järnvägsbro och för att dom ska bli klara i tid så börjar dom försäkerhetsskull redan 06.30. Tackochlov verkar arbetslaget vara troende katoliker varför iallafall söndagsmorgonen går fri.
Små barn som skriker i trappen när de alltför tidigt har väckts för att få en heldag på dagis.
Ja, det är höst och hyreskasernerna i Lilla Alby har plötsligt blivit befolkade igen.
Ett annat typiskt hösttecken är att det närliggande hunddagiset har öppnat, nu med ännu färre gröna plättar som dom får skita på. Samtidigt kommer alla välkomnande små skyltar upp på de privata gräsmattorna: Inget hundbajs här tack! eller Ej för hundar! eller som den handmålade skylt jag såg igår utanför ett av husen och som iklartext lät meddela VI HATAR HUNDSKIT PÅ VÅRAN GÅRD - HÄR FINNS DET VAKSAMMA ÖGON SOM SER OM NI KOMMER IN HÄR OCH SKITER (jag utgår att det är hundarna dom spanar på). Det kan inte vara lätt att vara hund inne i en tätort, få hålla sig en halvdag i en bur på dagis för att sen skita på befallning på någon avlägsen grönplätt som byggnadskontoret missat.
Imorse mötte jag horden, det var som gnuerna på stäppen i Afrika, jag räknade till 18 hundar av variernade storlek och ras. Här kan jag ha misstagit mig eftersom vi har råttor i området som är större än de minsta hundarna varför jag har kunnat räkna med några sådana i flocken.
Tro nu inte att jag har nått emot hundar, absolut inte, det är bara synd om dom som "bor" i stan. Djur ska få vara på landet och i det innefattar jag såväl tvesjärtar, måsar, getingar och mygg.
Men jag har faktiskt haft en hund, eller rättaresagt "vi" hade en hund. Barnen var små och det var så bra att dom skulle ta ansvar och hjälpa till med skötsel och uppfostran av den lilla vilda krabaten. Husse skulle inte behöva göra nått annat än att betala hundskatten. Linda hette yrvädret och var en gatukorsning mellen schäfer och labrador och hon var såååååå liten och såååååå söt när vi hämtade henne. Intresset avtog dock ganska omående från övriga familjemedlemmar när hon började tugga i sig fotbollsskor och mjukisdjur varför det med viss övertalning kom på min lott att ta hand om såväl morgon- som kvällspromenaden. Jag var ju iallafall uppe så förbannat tidigt, inte för jag tyckte det var kul utan det berodde på att jag hade 15 minuters rask promenad till tåget och ytterligare en timme för att komma till det lugna jobbet. Likadant på kvällen, jag skulle ju iallafall titta på sena sportspegeln varför jag kunde ta även det passet tyckte övriga familjen unisont.
Den här morgonen var som alla andra, Linda kraffsade på dörren innan jag hade hunnit in i duschen, lite filmjölk direkt ur paketet och så iväg. Visst fan, hunden också, snabbt race till närmsta gräsplätt och fånga upp skiten i påsen medan den fortfarande var i luften. In med hunden, låsa, titta på klockan, 14 minuter, här får man nog slå personligt om man ska med tåget. Halvspringer och kommer med sista vagnen med ett nödrop, hittar en ledig plats mellan två halvvakna pendlare från Södertälje. Andas lugnt och fint nu, 45 minuters stilla avkoppling innan nästa språngmarsch. Men icke, för att bättra på andedräkten efter en alltför snabb tandborste kör jag ner handen i jackfickan för att ta en Tulo. Det finns nått mer i fickan, nått i plast som känns lite smetigt och varmt.
HÄR SITTER JAG I ETT FULLT PENDELTÅG, IHOPKLÄMD MELLAN 2 TÄLJETOKAR MED JACKFICKAN FULL MED HUNDSKIT!!!
Är påsen hel? Luktar det? Vad fan gör jag? Kör ner näven försiktigt i fickan igen, jorå, påsen verkar iallafall vara hel men luktar det inte? Beslutar mig för att låtsas som det regnar och låta hundskiten få åka hela vägen till Stockholm Södra.
Jag hoppas ni nu förstår varför jag tycker hundar ska få ha ett fritt liv på landet, inte tvingas att skita på kommando och få springa i skog och på gräs istället för att behöva tassa fram på het sprängsten eller nylagd asfalt.
torsdag 11 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 25
Jag lider blandannat av en grav form av självplågeri.
Jag utsätter mig själv för sakerochting som jag vet endast retar och irriterar mig.
Ja, eller varför i helvitte envisas jag med att följa Ernst årliga resa när han på 8 timmar (inkluderat ett inte obetydligt antal reklaminslag) förvandlar en ruin till "ett paradis" nånstans djupt inne i skogen.
Ernst är ett av mina onda samveten, det går så innåtihelvitte enkelt och fort när han gör nått.
Och händiga personer som sliter som råttor med både det ena och andra finns det tydligen en uppsjö av när den gode Ernst svingar med trollspöt.
Jag kan tänka mig hur det skulle se ut här, om man fick för sig att sända "Sommar med Göran"? Hur roligt skulle folk tycka det vara att få vänta på att det tar drygt två år för att få upp ett badrumsskåp och när "snickarn" äntligen kom till skott råkade sätta slagborren mitt i en elledning så hjärtat fick en häftig återstart och det blev mörkt i halva Sundbyberg.
Det är väl bara så och erkänna att man absolut inte är var man idag kallar "EN DOER", nej jag är nog mer vad de flesta skulle betrakta som "EN DÖER", det händer inte mycket och ska något göras så finns det förmåga i överskott att skjuta upp det ytterligare en dag. Men jag har idéer så en liten Ernst finns nog där nånstans iallafall, men här finns ingen Pirre som kan renovera 60 kvm. på en kaffekvart och skulle jag gå upp till Hemtex och rota bland gardiner, 2400 kuddar och andra lyxiga inredningsprylar så tror jag att dom vill ha betalt.
Nej fan, här sitter det inte som en smäck, här står det stilla.
Och sen var det alla "fiffiga" små tips Ernst kommer med, spretiga ljuskronor som höjer självrisken på hemförsäkringen till oanade höjder, ljushållare av ståltråd som i bästa fall håller under fotograferingen, förutsatt en kort slutartid, portvin på skithuset och rödlök med uppfriskande gröna groddar i vitrinskåpet. Sen är det handdukar i fönstren och 2400 kuddar till höggerochvänster. Och sen när allt är klart ikläder sig Ernst i heltäckande skyddsutrustning och sprutmålar hela skiten i ljusgrå äggtempra. Och för att göra det riktigt mysigt att tassa barfota i så ringlar vi över med lite honung och olivolja.
DET SITTER SOM EN SMÄCK!!!
Och inget masala-vin har jag hemma och ingen Panna Cotta i kylen så det blir väl att äta lite Sia-gräddglass direkt ur burken innan det är dags att gå och lägga sig och försöka hitta på nått kul att göra med rundstav och armeringsjärn.
Jag utsätter mig själv för sakerochting som jag vet endast retar och irriterar mig.
Ja, eller varför i helvitte envisas jag med att följa Ernst årliga resa när han på 8 timmar (inkluderat ett inte obetydligt antal reklaminslag) förvandlar en ruin till "ett paradis" nånstans djupt inne i skogen.
Ernst är ett av mina onda samveten, det går så innåtihelvitte enkelt och fort när han gör nått.
Och händiga personer som sliter som råttor med både det ena och andra finns det tydligen en uppsjö av när den gode Ernst svingar med trollspöt.
Jag kan tänka mig hur det skulle se ut här, om man fick för sig att sända "Sommar med Göran"? Hur roligt skulle folk tycka det vara att få vänta på att det tar drygt två år för att få upp ett badrumsskåp och när "snickarn" äntligen kom till skott råkade sätta slagborren mitt i en elledning så hjärtat fick en häftig återstart och det blev mörkt i halva Sundbyberg.
Det är väl bara så och erkänna att man absolut inte är var man idag kallar "EN DOER", nej jag är nog mer vad de flesta skulle betrakta som "EN DÖER", det händer inte mycket och ska något göras så finns det förmåga i överskott att skjuta upp det ytterligare en dag. Men jag har idéer så en liten Ernst finns nog där nånstans iallafall, men här finns ingen Pirre som kan renovera 60 kvm. på en kaffekvart och skulle jag gå upp till Hemtex och rota bland gardiner, 2400 kuddar och andra lyxiga inredningsprylar så tror jag att dom vill ha betalt.
Nej fan, här sitter det inte som en smäck, här står det stilla.
Och sen var det alla "fiffiga" små tips Ernst kommer med, spretiga ljuskronor som höjer självrisken på hemförsäkringen till oanade höjder, ljushållare av ståltråd som i bästa fall håller under fotograferingen, förutsatt en kort slutartid, portvin på skithuset och rödlök med uppfriskande gröna groddar i vitrinskåpet. Sen är det handdukar i fönstren och 2400 kuddar till höggerochvänster. Och sen när allt är klart ikläder sig Ernst i heltäckande skyddsutrustning och sprutmålar hela skiten i ljusgrå äggtempra. Och för att göra det riktigt mysigt att tassa barfota i så ringlar vi över med lite honung och olivolja.
DET SITTER SOM EN SMÄCK!!!
Och inget masala-vin har jag hemma och ingen Panna Cotta i kylen så det blir väl att äta lite Sia-gräddglass direkt ur burken innan det är dags att gå och lägga sig och försöka hitta på nått kul att göra med rundstav och armeringsjärn.
måndag 8 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 24
Jag tillhör den årskull som fortfarande betalar in 519 SEK per kvartal till Radiotjänst i Kiruna.
Kanske inte för att jag tycker programen är värda summan utan det är väl snarare en försäkran om att slippa stå med brallorna nere om det kommer nån pejlare till Lilla Alby.
Men nu börjar jag överväga om jag verkligen gör rätt som rutinmässigt matar Public Service med en icke föraktlig del av min surt förvärvade pension. Programutbudet blir torftigare och torftigare, repriserna fler och fler och de program som man tidigare tyckt varit värt nånting har försvunnit till den kommersiella delen av etern. Och nu senast så försvann Olympiska spelen allvärldensväg, nu ska man behöva sitta och titta på reklam för nån tub som man behöver om man lider av analklåda, det när man egentligen vill se nån medioker medeldistanslöpare i gultochblått bli utslagen i försöken.
Har du sett "Det goda livet"??? Det har jag, samma avsnitt TRE ( 3 ) gånger under ett dygn och då har jag faktiskt sovit bort några timmar. Jag kan receptet utantill hur man gör muffins med en liten klick lemon-curd inuti. Vill man nu indoktrinera det svenska folket så vore det väl bättre att använda tillfället till nått vettigare än att lära 8 millar svenskar att baka nämnda muffins utan att plocka fram nått recept.
Nääee fan, det var faktiskt bättre förr. Man sa ju att när TV3 och TV4 kom till byn att allt skulle bli såinnåtihelvitte mycket bättre. Konkurrensen skulle göra att programutbudet skulle vässas, man skulle få ett sånt intressant utbud så man skulle gå sönder av vankelmodighet när man skulle välja program.
Idag har jag tillgång till 42 kanaler och det är med möda jag hittar nått som intresserar mig en timme om dagen. Märkligt då jag som barn fann det fantastiskt att titta på testbilden, så jag kan knappast betraktas som speciellt kräsen.
Den underbart ordvrängande kåsören Cello bär väl ansvaret för allt repriserande vi ser idag när han efter 20-års "diktande" inte riktigt orkade med nått nytt och kom på att ge ut en samlingsvolym under namnet:
EN HÖG REPRISER TILL HÖGRE PRISER
Jag läser fortfarande med glädje hans kåserier i repris men jag har tamejfan redan tröttnat på muffins med lemon-curd.
Kanske inte för att jag tycker programen är värda summan utan det är väl snarare en försäkran om att slippa stå med brallorna nere om det kommer nån pejlare till Lilla Alby.
Men nu börjar jag överväga om jag verkligen gör rätt som rutinmässigt matar Public Service med en icke föraktlig del av min surt förvärvade pension. Programutbudet blir torftigare och torftigare, repriserna fler och fler och de program som man tidigare tyckt varit värt nånting har försvunnit till den kommersiella delen av etern. Och nu senast så försvann Olympiska spelen allvärldensväg, nu ska man behöva sitta och titta på reklam för nån tub som man behöver om man lider av analklåda, det när man egentligen vill se nån medioker medeldistanslöpare i gultochblått bli utslagen i försöken.
Har du sett "Det goda livet"??? Det har jag, samma avsnitt TRE ( 3 ) gånger under ett dygn och då har jag faktiskt sovit bort några timmar. Jag kan receptet utantill hur man gör muffins med en liten klick lemon-curd inuti. Vill man nu indoktrinera det svenska folket så vore det väl bättre att använda tillfället till nått vettigare än att lära 8 millar svenskar att baka nämnda muffins utan att plocka fram nått recept.
Nääee fan, det var faktiskt bättre förr. Man sa ju att när TV3 och TV4 kom till byn att allt skulle bli såinnåtihelvitte mycket bättre. Konkurrensen skulle göra att programutbudet skulle vässas, man skulle få ett sånt intressant utbud så man skulle gå sönder av vankelmodighet när man skulle välja program.
Idag har jag tillgång till 42 kanaler och det är med möda jag hittar nått som intresserar mig en timme om dagen. Märkligt då jag som barn fann det fantastiskt att titta på testbilden, så jag kan knappast betraktas som speciellt kräsen.
Den underbart ordvrängande kåsören Cello bär väl ansvaret för allt repriserande vi ser idag när han efter 20-års "diktande" inte riktigt orkade med nått nytt och kom på att ge ut en samlingsvolym under namnet:
EN HÖG REPRISER TILL HÖGRE PRISER
Jag läser fortfarande med glädje hans kåserier i repris men jag har tamejfan redan tröttnat på muffins med lemon-curd.
torsdag 4 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 23
Vårt förhållande till utrikes makter är gott brukas det sägas vid riksdagens öppnande
Mitt förhållande till den polisiära makten är väl så där.....
Det finns inom polisen precis som det gör bland alla andra yrkeskategorier, typ konduktörer och vårdpersonal, några som kommit fel, som inte förstår att man faktiskt är en del av männskligheten utan lever i den villfarelsen att bara för att man har en "uniform" så har man rättigheten att sätta sig på oss övriga medborgare.
Jag har träffat några av denna minoritet och det är några av dessa opåkallade möten med länsman jag tänkte återge.
Det bör väl tilläggas att vid samtliga tillfällen har dessa möten skett när jag åkte motorcykel något som verkar reta ordningsmakten det där lilla extra. Detta trots att jag kört japanskt, burit hjälm, haft täckande och skyddande kläder och helt saknat tatueringar, vilket jag tidigare har berört.
Vid ett tillfälle hade jag förirrat mig upp till Norrtälje, efter att ha dräglat lite över en hoj-parad där de flesta hojjar betingade ett pris som motsvarade en årslön för en vanlig vit arbetare var det dags att dra sig hemåt för att skaka på spargrisen. På utfarten fick jag se i backspegeln hur en polisbil kommer farande med blåljusen påslagna, laglydig som man är fostrad håller jag till höger så mycket jag kan för att underlätta för länsman i hans viktiga utryckning. Döm om min förvåning när polisbilen tvärbromsar framför mig och en välbyggd polisman med solglasögonen på plats närmar sig mig med ena handen på pistolhölstret, flanerande Norrtäljister stannar upp och förväntar sig nog att har ska det bli nått extra. Det blir inga traditionella hälsningsfraser utan konstapeln går rakt på sak med att för mig och andra i stadsdelen vardande låta meddela:
"-ÄR DU MEDVETEN ATT DU ÄR UTE OCH ÅKER UTAN REGISTRERINGSSKYLT!!!"
Jag tittar där bak och kan även jag notera att så är fallet, skylten är borta.
"-Jag måste ha tappat den på vägen nånstans" stammar den uttittade främlingen.
"-TAPPAT??? OCH NÄR HÄNDE DET???"
Jag förklarar att hade jag vetat det så hade jag med största sannolikhet stannat och plockat upp den eftersom den betingar ett inte obetydligt värde.
"-VAD HAR DU FÖR REGISTRERINGSNUMMER???" frågar solglasögonen och fingrar på sin kommunikationsradio för att komma i kontakt med basen.
Nu börjar det bli pinsamt, jag som har svårt att komma ihåg sönernas födelsedagar har inte en blekaste. Jag kan ju inte bara säga att jag tror att det börjar på H. Det är lika bra att klä av sig heltochhållet.
"-Inte en aning" får svaret bli.
Färgen i fejan på polismannen blir ganska röd och han ryter:
"-VET DU VAD DU HETER???"
Jag förklarar att det står nog på körkortet som jag med darrande fingrar lyckats pillra fram ur nån av alla fickor.
Nu startar en lång kommunikation med polis-basen långt ovanför mitt huvud och folk runt omkring börjar så smått skingra sig, det var tydligen ingen efterlyst bankrånare utan bara en gammal farbror som inte hade dragit skruvarna till regskylten ordentligt.
Efter det långa samtalet med, vad jag förmodar, länspolismästaren beviljas jag straffeftergift under förutsättning att jag omgående och så skyndsamt som lagen tillåter tar mig hem och garagerar järnhästen och ej använder denna till en ny reg.skylt finns att kvittera på "posten".
Vid ett annat tillfälle "puttrade" jag lite snällt vid den gamla infarten till Enköping. Var på väg och gratta yngsta sonen som fyllde år och pga kärlek hade flyttat till Västerås. Då skuttar plötsligt en hulk-liknande varelse upp ur diket som med viftande armar får mig att förstå att jag lämpligen bör stanna relativt omgående. Eftersom jag tror mig köra laglydigt får jag stopp på ekipaget gottochväl innan jag får besök på framgaffeln. Den svartklädda hulken tycker tydligen att min framfart är något utöver det vanliga ety man kan skönja såväl fradga i mungiporna som en puls utöver det vanliga på de ytliga blodkärlen på bestens hals. Han trycker upp en laserpistol i synen på mig och skriker:
"-ERKÄNNER DU ELLER VILL DU JÄVLAS!!!"
Jag ber dock få veta vad jag ska erkänna innan jag eventuellt börjar jävlas. Detta lugnar inte polisen ifråga, (jag har nu noterat att det är en representant från polismakten som står framför mig) utan han börjar med spasmiska rörelser peka på displayen på sitt fartvapen samtidigt som man finner sig själv i hans speglande Ray-Ban när man söker ögonkontakt.
"-DU HAR JU KÖRT FÖR FORT. DET ÄR 50 HÄR! DU KÖRDE 67, SE HÄR 67, 67".
Jag förklarar ju att jag levt i tron att det var 70 här och att jag inte sett någon 50-skylt.
"-HÄR TROR VI INTE blablabla......."
Jag förstår att förhandlingsutrymmet är att betrakta som ringa och lägger mig bokstavligen platt på backen och erkänner min grava missgärning. Jag noterar segerleendet och blir hänvisad till hans kollega som står lite längre in i skogen vid den nogsamt dolda polisbilen.
Och här blir verkligheten helt annorlunda.
"-Hej!" klingar det på dalmål.
Där står hon, leende och ser faktiskt lite medlidsam ut. Hon är rågblond och har flätor och hade Zorn-gubben varit här så hade han fan målat av henne på stående fot.
Hulken skriker genom skogen:
"DET VAR 67 OCH GÄRNINGSMANNEN HAR ERKÄNT!!!"
Polisflickan ler lite lätt och skakar på huvudet. Jag får visa mitt körkort och jag får höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten. Hon frågar vart jag är på väg och jag berättar att det är ett väntande födelsekalas. Nu ser hon så där innåtihelvitte deltagande ut igen, lägger huvudet på sned och säger:
"-Hoppas du får riktigt mycket tårta som kanske kan uppväga det jag har att erbjuda."
Hon ler igen och jag får ett inbetalningskort på vad jag minns 1700-1800 SEK.
Och vad gör då en väluppfostrad Antonsson? Jo, han säger TACK, inte till böteslappen utan till polis-kullan som gjorde ett bra "jobb". Att jag sen lipade åt hulken när jag åkte därifrån tror jag inte han såg, jag hade ju visiret nerfällt.
Och varför i helvitte måste man lära alla poliser Origami på polishögskolan, vad jag förstått är det skälet till att dom viker sina små "båtmössor" på de mest konstnärliga och obegripliga sätt.
Mitt förhållande till den polisiära makten är väl så där.....
Det finns inom polisen precis som det gör bland alla andra yrkeskategorier, typ konduktörer och vårdpersonal, några som kommit fel, som inte förstår att man faktiskt är en del av männskligheten utan lever i den villfarelsen att bara för att man har en "uniform" så har man rättigheten att sätta sig på oss övriga medborgare.
Jag har träffat några av denna minoritet och det är några av dessa opåkallade möten med länsman jag tänkte återge.
Det bör väl tilläggas att vid samtliga tillfällen har dessa möten skett när jag åkte motorcykel något som verkar reta ordningsmakten det där lilla extra. Detta trots att jag kört japanskt, burit hjälm, haft täckande och skyddande kläder och helt saknat tatueringar, vilket jag tidigare har berört.
Vid ett tillfälle hade jag förirrat mig upp till Norrtälje, efter att ha dräglat lite över en hoj-parad där de flesta hojjar betingade ett pris som motsvarade en årslön för en vanlig vit arbetare var det dags att dra sig hemåt för att skaka på spargrisen. På utfarten fick jag se i backspegeln hur en polisbil kommer farande med blåljusen påslagna, laglydig som man är fostrad håller jag till höger så mycket jag kan för att underlätta för länsman i hans viktiga utryckning. Döm om min förvåning när polisbilen tvärbromsar framför mig och en välbyggd polisman med solglasögonen på plats närmar sig mig med ena handen på pistolhölstret, flanerande Norrtäljister stannar upp och förväntar sig nog att har ska det bli nått extra. Det blir inga traditionella hälsningsfraser utan konstapeln går rakt på sak med att för mig och andra i stadsdelen vardande låta meddela:
"-ÄR DU MEDVETEN ATT DU ÄR UTE OCH ÅKER UTAN REGISTRERINGSSKYLT!!!"
Jag tittar där bak och kan även jag notera att så är fallet, skylten är borta.
"-Jag måste ha tappat den på vägen nånstans" stammar den uttittade främlingen.
"-TAPPAT??? OCH NÄR HÄNDE DET???"
Jag förklarar att hade jag vetat det så hade jag med största sannolikhet stannat och plockat upp den eftersom den betingar ett inte obetydligt värde.
"-VAD HAR DU FÖR REGISTRERINGSNUMMER???" frågar solglasögonen och fingrar på sin kommunikationsradio för att komma i kontakt med basen.
Nu börjar det bli pinsamt, jag som har svårt att komma ihåg sönernas födelsedagar har inte en blekaste. Jag kan ju inte bara säga att jag tror att det börjar på H. Det är lika bra att klä av sig heltochhållet.
"-Inte en aning" får svaret bli.
Färgen i fejan på polismannen blir ganska röd och han ryter:
"-VET DU VAD DU HETER???"
Jag förklarar att det står nog på körkortet som jag med darrande fingrar lyckats pillra fram ur nån av alla fickor.
Nu startar en lång kommunikation med polis-basen långt ovanför mitt huvud och folk runt omkring börjar så smått skingra sig, det var tydligen ingen efterlyst bankrånare utan bara en gammal farbror som inte hade dragit skruvarna till regskylten ordentligt.
Efter det långa samtalet med, vad jag förmodar, länspolismästaren beviljas jag straffeftergift under förutsättning att jag omgående och så skyndsamt som lagen tillåter tar mig hem och garagerar järnhästen och ej använder denna till en ny reg.skylt finns att kvittera på "posten".
Vid ett annat tillfälle "puttrade" jag lite snällt vid den gamla infarten till Enköping. Var på väg och gratta yngsta sonen som fyllde år och pga kärlek hade flyttat till Västerås. Då skuttar plötsligt en hulk-liknande varelse upp ur diket som med viftande armar får mig att förstå att jag lämpligen bör stanna relativt omgående. Eftersom jag tror mig köra laglydigt får jag stopp på ekipaget gottochväl innan jag får besök på framgaffeln. Den svartklädda hulken tycker tydligen att min framfart är något utöver det vanliga ety man kan skönja såväl fradga i mungiporna som en puls utöver det vanliga på de ytliga blodkärlen på bestens hals. Han trycker upp en laserpistol i synen på mig och skriker:
"-ERKÄNNER DU ELLER VILL DU JÄVLAS!!!"
Jag ber dock få veta vad jag ska erkänna innan jag eventuellt börjar jävlas. Detta lugnar inte polisen ifråga, (jag har nu noterat att det är en representant från polismakten som står framför mig) utan han börjar med spasmiska rörelser peka på displayen på sitt fartvapen samtidigt som man finner sig själv i hans speglande Ray-Ban när man söker ögonkontakt.
"-DU HAR JU KÖRT FÖR FORT. DET ÄR 50 HÄR! DU KÖRDE 67, SE HÄR 67, 67".
Jag förklarar ju att jag levt i tron att det var 70 här och att jag inte sett någon 50-skylt.
"-HÄR TROR VI INTE blablabla......."
Jag förstår att förhandlingsutrymmet är att betrakta som ringa och lägger mig bokstavligen platt på backen och erkänner min grava missgärning. Jag noterar segerleendet och blir hänvisad till hans kollega som står lite längre in i skogen vid den nogsamt dolda polisbilen.
Och här blir verkligheten helt annorlunda.
"-Hej!" klingar det på dalmål.
Där står hon, leende och ser faktiskt lite medlidsam ut. Hon är rågblond och har flätor och hade Zorn-gubben varit här så hade han fan målat av henne på stående fot.
Hulken skriker genom skogen:
"DET VAR 67 OCH GÄRNINGSMANNEN HAR ERKÄNT!!!"
Polisflickan ler lite lätt och skakar på huvudet. Jag får visa mitt körkort och jag får höra att jag ser mycket yngre ut i verkligheten. Hon frågar vart jag är på väg och jag berättar att det är ett väntande födelsekalas. Nu ser hon så där innåtihelvitte deltagande ut igen, lägger huvudet på sned och säger:
"-Hoppas du får riktigt mycket tårta som kanske kan uppväga det jag har att erbjuda."
Hon ler igen och jag får ett inbetalningskort på vad jag minns 1700-1800 SEK.
Och vad gör då en väluppfostrad Antonsson? Jo, han säger TACK, inte till böteslappen utan till polis-kullan som gjorde ett bra "jobb". Att jag sen lipade åt hulken när jag åkte därifrån tror jag inte han såg, jag hade ju visiret nerfällt.
Och varför i helvitte måste man lära alla poliser Origami på polishögskolan, vad jag förstått är det skälet till att dom viker sina små "båtmössor" på de mest konstnärliga och obegripliga sätt.
onsdag 3 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 22
Man måste ha bilett..........
Hasse Alfredssons gamla farbror blir idag mer än nånsin aktuell.
En av mina eviga trätobröder, Statens Järnvägar, har tydligen lyckats igen.
En grötmyndig konduktör slängde av en 11-årig invandrarflicka på Centralstationen i Kumla igårkväll.
Flickan saknade biljett och såg betydligt äldre ut än vad hon utsa sig vara varför hon nog skulle klara av att gå brandvakt en ljummen sommarnatt i Kumla.
Men flickan hade biljett, den var ju bara med storasyrran på muggen och hade bara den grötmyndige haft lite is i magen och kanske kunnat tänkt sig att avhysa "fripassageraren" vid Laxå istället (vilket inom parentes skulle vara lika kul som Kumla, tro mig, jag har övernattat i Laxå) så hade nog det mesta löst sig på ett mycket trevligare sätt för alla parter.
Här måste jag iallafall ge SJ en liten ros, man hade tydligen EN toalett som fungerade på Göteborgståget och det tillhör tamejfan inte vanligheterna.
Jag vill inte hänga konduktören, det är redan så många som håller på och fixar strypsnaran men jag facineras av att man istortsett varje dag får det bekräftat hur många som har hamnat på fel plats här i livet.
Folk som inte har en aning om att VÅRD verkligen betyder vård, omsorg och empati, folk som inte förstår att SERVICE innefattar omtanke, medkänsla och att göra det där lilla extra i possitiv mening.
Trots alla CV:n, personliga brev, ändlösa anställningsintervjuer och fanochhansmoster så lyckas ett icke föraktligt antal vilseledda hamna och förbli på fel plats innan de eventuellt blir upptäckta av allmänhetens argusögon.
För det är ju jävligt sällan det är nått landsting som kickar en livsfarlig läkare eller nått sånt, och dra in legitimationen verkar vara merellermindre otänkbart.
Idag hade jag tänkt skriva om mitt förhållande till ordningsmakten men en liten rädd invandrarflicka tog över hela min värld och då får gärna hackandet på polismakten vänta.
Hasse Alfredssons gamla farbror blir idag mer än nånsin aktuell.
En av mina eviga trätobröder, Statens Järnvägar, har tydligen lyckats igen.
En grötmyndig konduktör slängde av en 11-årig invandrarflicka på Centralstationen i Kumla igårkväll.
Flickan saknade biljett och såg betydligt äldre ut än vad hon utsa sig vara varför hon nog skulle klara av att gå brandvakt en ljummen sommarnatt i Kumla.
Men flickan hade biljett, den var ju bara med storasyrran på muggen och hade bara den grötmyndige haft lite is i magen och kanske kunnat tänkt sig att avhysa "fripassageraren" vid Laxå istället (vilket inom parentes skulle vara lika kul som Kumla, tro mig, jag har övernattat i Laxå) så hade nog det mesta löst sig på ett mycket trevligare sätt för alla parter.
Här måste jag iallafall ge SJ en liten ros, man hade tydligen EN toalett som fungerade på Göteborgståget och det tillhör tamejfan inte vanligheterna.
Jag vill inte hänga konduktören, det är redan så många som håller på och fixar strypsnaran men jag facineras av att man istortsett varje dag får det bekräftat hur många som har hamnat på fel plats här i livet.
Folk som inte har en aning om att VÅRD verkligen betyder vård, omsorg och empati, folk som inte förstår att SERVICE innefattar omtanke, medkänsla och att göra det där lilla extra i possitiv mening.
Trots alla CV:n, personliga brev, ändlösa anställningsintervjuer och fanochhansmoster så lyckas ett icke föraktligt antal vilseledda hamna och förbli på fel plats innan de eventuellt blir upptäckta av allmänhetens argusögon.
För det är ju jävligt sällan det är nått landsting som kickar en livsfarlig läkare eller nått sånt, och dra in legitimationen verkar vara merellermindre otänkbart.
Idag hade jag tänkt skriva om mitt förhållande till ordningsmakten men en liten rädd invandrarflicka tog över hela min värld och då får gärna hackandet på polismakten vänta.
måndag 1 augusti 2011
Varför i helvitte........... Del 21
Jag är ute, helt jävla ute!!!
Och varför???
Jag har inte EN enda tatuering!!!
Under sommaren har jag med skräckblandad förtjusning noterat att varochvarannan, kvinna som man, är merellermindre tatuerade.
Men inte jag, inte en minsta prick, jag har fräknar, leverfläckar och födelsemärken istället. Under min barndom var det bara sjömän och tjyvar som var tatuerade.
Men jag har provat, under 50-talet kunde man köpa tuggummin där det medföljde en liten lapp med ett anelintryck som om man spottade på armen ock tryckte fast pappret i loskan kunde få en att känna sig som en riktig sjörövare, men det gick ju bort när man blev tvingad att bada på fredagen.
Jag har faktiskt varit så nära att jag låst in mig på rummet och "steriliserat" en av morsans stoppnålar med ett brinnande stearinljus, locket på bläckhornet avskruvat och käkarna så hårt ihopknipta så det mesta av överbettet försvann. Men jag vågade inte, det var väl inte så mycket själva smärtan som gällde utan snarare en fasa ifall Monica skulle tycka att det var ett konstigt sätt "att fråga chans" på. Och tyckte hon det så var ju utbudet ytterst begränsat för resten av livet. Så det blev ingen tatuering och förresten ingen Monica heller.
Men idag är det helt andra "konstverk" som gäller, det är inte bara 3-prickar eller "Monica" som pryder de muskulösa och brunbrända kvinno- och manskroppar som man ser på stan utan man blottar sig med eldsprutande drakar, ihopslingrande ormar, prunkande blomsterarrangemang och fanochhansmoster.
Jag har väl i egentligen inga synpunkter på vad man gör med sin kropp
(eller har jag det?).
Vad jag däremot inte förstår är att man blandannat tatuerar armar och ben, för mig verkar det lämpligare att använda strumpor som numera finns i ett otal antal färger och mönster och kan vara nog så dekorativa och även kan ha en viss värmande och/eller stödjande effekt.
Och överkroppen då, när vi här i Norden har så många varma dagar så de kan räknas på händernas fingrar då det är lämpligt att använda annat än heltäckande flis-tröja.
Det är ju som att hänga upp Rörstrands Jultallrikar i förpackningen på väggen.
Jag ska dock erkänna att jag en gång låtit mig imponeras av en tatuering.
Under min ofrivilliga tjänstgöring i det svenska totalförsvaret kom jag i kontakt med en yngling som enligt hörsägen hade varit "på sjön". Han hade iallafall varit dyngrak i Nyhavn och hamnat hos nån lustig tatuerare som medan pojken sov ruset av sig på tatuerarens brits hade kreerat "Kong Frederik och Drottning Ingrid" med spadar på grabbens akterparti. Det hela var så fiffigt uträknat så när "Sailor" gick så såg det som om Frederik och Ingrid skottade in saker där det normalt kommer ut en del annat ifrån.
Vi fick betala en cigg för att se och ta del av konstverket irl och jag tror inte "Sailor" behövde köpa några egna cigaretter under hela tjänstgöringen.
Och varför???
Jag har inte EN enda tatuering!!!
Under sommaren har jag med skräckblandad förtjusning noterat att varochvarannan, kvinna som man, är merellermindre tatuerade.
Men inte jag, inte en minsta prick, jag har fräknar, leverfläckar och födelsemärken istället. Under min barndom var det bara sjömän och tjyvar som var tatuerade.
Men jag har provat, under 50-talet kunde man köpa tuggummin där det medföljde en liten lapp med ett anelintryck som om man spottade på armen ock tryckte fast pappret i loskan kunde få en att känna sig som en riktig sjörövare, men det gick ju bort när man blev tvingad att bada på fredagen.
Jag har faktiskt varit så nära att jag låst in mig på rummet och "steriliserat" en av morsans stoppnålar med ett brinnande stearinljus, locket på bläckhornet avskruvat och käkarna så hårt ihopknipta så det mesta av överbettet försvann. Men jag vågade inte, det var väl inte så mycket själva smärtan som gällde utan snarare en fasa ifall Monica skulle tycka att det var ett konstigt sätt "att fråga chans" på. Och tyckte hon det så var ju utbudet ytterst begränsat för resten av livet. Så det blev ingen tatuering och förresten ingen Monica heller.
Men idag är det helt andra "konstverk" som gäller, det är inte bara 3-prickar eller "Monica" som pryder de muskulösa och brunbrända kvinno- och manskroppar som man ser på stan utan man blottar sig med eldsprutande drakar, ihopslingrande ormar, prunkande blomsterarrangemang och fanochhansmoster.
Jag har väl i egentligen inga synpunkter på vad man gör med sin kropp
(eller har jag det?).
Vad jag däremot inte förstår är att man blandannat tatuerar armar och ben, för mig verkar det lämpligare att använda strumpor som numera finns i ett otal antal färger och mönster och kan vara nog så dekorativa och även kan ha en viss värmande och/eller stödjande effekt.
Och överkroppen då, när vi här i Norden har så många varma dagar så de kan räknas på händernas fingrar då det är lämpligt att använda annat än heltäckande flis-tröja.
Det är ju som att hänga upp Rörstrands Jultallrikar i förpackningen på väggen.
Jag ska dock erkänna att jag en gång låtit mig imponeras av en tatuering.
Under min ofrivilliga tjänstgöring i det svenska totalförsvaret kom jag i kontakt med en yngling som enligt hörsägen hade varit "på sjön". Han hade iallafall varit dyngrak i Nyhavn och hamnat hos nån lustig tatuerare som medan pojken sov ruset av sig på tatuerarens brits hade kreerat "Kong Frederik och Drottning Ingrid" med spadar på grabbens akterparti. Det hela var så fiffigt uträknat så när "Sailor" gick så såg det som om Frederik och Ingrid skottade in saker där det normalt kommer ut en del annat ifrån.
Vi fick betala en cigg för att se och ta del av konstverket irl och jag tror inte "Sailor" behövde köpa några egna cigaretter under hela tjänstgöringen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)