Specialutgåva - Kungen och jag

Den 30:e April 1946 föddes Carl Gustaf Folke Hubertus helt utan komplikationer och med en guldsked i munnen. En knapp månad senare var det dags för mig att titta ut och eftersom jag var där kommer här en liten sammanställning hur det var att födas detta nådens år.




Morsan hade legat och schåpat sig i 38 timmar, allt enligt den manhaftiga kvinnan som av dåtidens vårdapparat var utsedd att hjälpa fram ”Lillens och Rutans” grabb till livet.
Ebba hette tanten har det sagts mig, iförd vitt slaktarförkläde, uppkavlade ärmar och nån liten käck vit hätta på skallen som var fastsurrad med en felfri rosett under nån av hennes hakor och även om jag inte minns henne så där riktigt bra så har jag för mig att hon hade överarmar som Tamara Press och en liten nätt mustasch.
Grabben spjärnade emot, nånting som för övrigt förföljt honom genom resten av livet, men klockan 05.13 var det dags. Kärringen skulle väl hem och lyssna på Sigge Furst och Frukostklubben så förlossningstången kom fram. Och vips var man född, den 28 maj nådens år 1946. Ett krigsbarn var det väl knappast frågan om eftersom farsan hade fått lämna Gotland redan 1944 efter ha matat vildkaniner i 28 månader.

Jag var väl inte så stor men jag var rund, föddes med exem, smordes in med nån tjärsalva och var förmodligen en av de första "färgade" i stan. Bands fast i sängen av rent humana skäl så jag inte skull kunna klia sönder mig själv. Fan vet om inte dessa första dagar satt sina spår, hade man fått nån hjärnskrynklare att ta tag i detta så skulle nog både det ena och andra få sin naturliga förklaring.
Efter par dagars betänketid så döptes jag på Västerås BB till Göran, har egentligen aldrig fått nån bra förklaring varför, kanske bara såg ut som en sådan. Förmodligen var det så att morbror Gösta som var ganska rättfram sa att han tyckte jag såg ut som en fotboll och då var det nog nån av morsans systrar som sa: - Gör´an?
Sen blev det väl mest äta och skita några månader och jag mins att mitt första fordon var en gräddfärgad cabriolet av rotting med förkromade skärmar och navkapslar, tyvärr var det en snikvariant utan fjädring och som under de ändlösa resorna på det då kullerstensbelagda Stora torget gett mig men för livet.

Ungefär samtidigt började jämförelserna med "Lillis", genom den kolorerade veckopressen fick morsan och alla mostrar hela tiden reda på vad han åt, vägde och vilka fantastiska framsteg han gjorde. Man drog i mina ben och armar så jag skulle bli lika lång, jag fick ren grädde som mellis bara för att jag skulle bli lika stor. Tävlingen var igång men det blev en ojämn kamp. Först låg jag en hel månad efter från start och det springer man ju inte ifatt i första kurvan precis. Samtidigt blev det mer och mer klart för den lilla familjen i Västerås att tävlingen inte skedde på lika villkor. Var det hundra bilder på "Lillis" i rikspressen så var det inte ens en på "Exemet" i Vlt. Tävlingen avslutades och istället övergick morsan och mostrarna till en livslång kamp emot monarkin och orättvisan i samhället.

Jag har alltså fått det med modersmjölken kan man säga, trots två högvakter har jag ingen som helst förståelse för att "vi", som ett relativt socialt samhälle och land kan hålla oss med en "statschef" som ärver sitt ämbete. Ok, det är väl inget fel på varesig Calle eller Silvia, ungarna har väl också skött sig hyfsat så där har jag inget att klaga på men det är det där med monarkin som jag har lite svårt för. Jamen, säger royalisterna, tänk så mycket gott dom gör för Sverige. Kanske det, men skulle vi byta ut en del av våra ambassadörer i Rio och några andra städer som redan har betalt för det jobbet så skulle det nog fixa sig iallafall. Det är nog fler som känner igen Björn Borg och Stenmark än vad det är som känner "Calle".

Tillbaka till Kungen och jag, våra vägar har inte mötts speciellt många gånger. Tror faktiskt det bara skett en gång på en flight från Asien. Han klev på i Bangkok och på vilket uppdrag eller vilken klubb han hade besökt där bryr jag mig inte om. Jag har iallafall inga komprometterande bildbevis. Nu tycker jag bara synd om honom och hans familj när han verkar ha målat in sig i ett hörn med en färg som förmodligen inte kommer att torka i rödaste rappet. Murvlarna har fått blodsmak och kommer inte att ge sig innan dom fått tag i "sanningen". Idag känner jag ingen avundsjuka över att jag fick tillbringa mina första sommrar på Björnön i en masonitbarack medan "Lillis" åkte till Solliden med sina snygga systrar. Idag känner jag ingen avund för att han flög helikopter på sina militära övningar medan jag stod ensam i mörkret och svinkylan med en Jawa som hade tröttnat på livet "in the middel of nowhere", ej heller för att han snodde alla flygvärdinnor på SAS-kärran från Bangkok, vi överlevde i de bakre regionerna och letade snart reda på vad förfriskningarna fanns. Ibland kan det faktiskt bara vara helt ok att säga att man inte minns, jag kan ju alltid skylla på min tångförlossning, du hittar säkert på något bra även du medan färgen torkar.

Som en liten bonus kanske, ytterligare ett påhopp från min sida på monarkin.
Förlåt Vickan, det är inte dig jag vill åt, det är systemet.
 

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=bosses_bollplank&videoid=959792

Varför i helvitte............ Del 8

.......... knyter ena näven i fickan och sätter bettskenan på plats i käften med den andra kardan.

Jag har precis slitit mig upp ur sänghalmen efter en timme tillsammans med
Lotta Bromé.
Det som var på tapeten idag är det ständigt återkommande i dessa tider, vad får vi göra, säga och sjunga på våra skolavslutningar. Nån chefsjurist från Skolverket, eller vad det heter, rekommenderade att det skulle vara fritt från alla religösa inslag och påbud.
Ida´s sommarvisa var helt ok, Den blomster tid nu kommer... tveksam och Trygga räkan..... utesluten.

Jag är inte vad man kan kalla religiös men jag betalar min kyrkoskatt och använder ibland några av våra kyrkor för att meditera lite och få ro i själen. Jag har hitills mått mycket bättre när jag lämnat en kyrkobyggnad än hur jag mådde då jag klev in i den. Jag har aldrig utsatts för påtryckningar om vilken väg som är den enda rätta och har därför svårt att se det som ett problem att fortsätta ha skolavslutningarna där. Är det så att vi i vanlig ordning i vår strävan att vara alla till lags tummar på våra traditioner och vill radera ALLT som vi tror kan störa någon i vår omgivning? Eller är det så att vi är på väg att bli en grå massa som inte vill/får ha någrasomhelst publika synpunkter i trosfrågor eller andra ömma tår.

Jag lever i den villfarelsen att huvuddelen av de stackars människor som flytt till oss från våld och elände i sina hemländer accepterar att vi har lite konstiga hyss för oss här uppe i den kalla nord, att vi firar jul, påsk och en massa andra merellermindre religiösa traditioner. Att vi super oss fulla på midsommaraftonen och lägger oss på backen och gör änglar i den första novembersnön. Jag tror inte vi behöver be dessa människor om lov för att få fortsätta med dessa galenskaper.

Vad som däremot oroar och gör mig förbannad är att staten/skolstyrelsen/socialstyrelsen hela tiden kommer med promemorior om vad vi får sjunga på skolavslutningar och hur många brödbitar vi ska käka. Det är sådan "politik" som skapar grogrund till motsättningar mellan "vi och dom", ett löjes skimmer över vårt land när man hela tiden talar om för medborgarna vad de får och bör göra. Jag trodde pekpinnen försvann iochmed skolagan men den har en förmåga att dyka upp så fort en myndighetsperson öppnar käften.

Varför i helvitte............ Del 7

Nej nu jävlar, vad skådar mina söndervärkna ögon. Tror ni inte att nån kärring på bolaget fått för sig att det skulla vara bra att höja priserna på "pensionärsfröjd" eller 3-liters bag-in-box som den tydligen heter hos vanligt folk. Och hälsoministern hängde på snabbt som fan, hon som tidigare aldrig kunnat säga bu eller bä fick plötsligt för sig att ha en åsikt, "-Det lät intressant", sa damen ifråga.

Man har ju höjt netto-pensionen med 25 SEK/månad så det förväntas väl att vi ska gå över till nått fint franskt därtappat istället. Sitta och smutta på ett halvt glas, stoppa ner näsan och gurgla sig med skiten. Nej, ge fan i våran pensionärsfröd, annars kan det bli bråk på torgen här hemma också..

Volymbonusar är en vedertagen praxis i internationell handel, köper man lite mer så betalar man lite mindre. Vad skulle system-tanten tycka om hon till sin stora fina trädgård var tvungen att betala samma literpris på matjord som jag gör till min årliga renovering av balkonglådan. Och vad skulle hälsoministern tycka? Det låter intressant? Knappast.
Jag satte iallafall på mig löparskorna och älgade ner till bolaget och räddade en pensionärsfröjd till helgen.

Igår var det Kundkortsträff på Hemköp, massor med fina erbjudanden eller vad sägs om  2 st Yoggi för en tjuga och vad jag har noterat hade hälsoministern inga synpunkter på det erjudandet. Men gud va folk det var, att inte PRO ställer upp och har sitt årsmöte vid dessa "fester" förvånar. Alla kassor var öppna och köerna ändlösa. Det blir gärna så när alla seniorer ska kolla sina kvitton för att kontrllera att rabatten VERKLIGEN är avdragen. För övrigt kan meddelas att jag var yngst i butiken, dock personalen ej inräknad.

GÅENDE HÄNVISAS TILL ANDRA SIDAN
Jo, jag läste rätt. Är det också något nytt påfund att minska på den börda vi åldrigar har på samhället i stort. Mer plats till bilar och cyklande frigolit-muppar som envisas med att plinga på klockan när de är en meter bakom en, blir man inte överkörd så blir det en annan olycka i de nedre regionerna. Till andra sidan, jo jag tackar, det är till att formulera sig fint.

Varför i helvitte kan inte myndighetspersoner ge fan i att peta i sånt som fungerar (läs volymrabatter). har de inget bättre för sig så vetefan om jag inte är inne på att ompröva min åsikt om Fas3-platserna, där skulle många byråkrater kunna fortsätta sin medborgerliga gärning.

Varför i helvitte............ Del 6

Nu har dom dykt upp igen. När snön är borta, växlarna tinat och risken för lövhalka är minimal, då, då drar SJ igång sin fina sommarkampanj:
SJ - ETT SMARTARE SÄTT ATT RESA.

Hur jävla smart är det att tillbringa timmar på någon vindpinad perrong där ljudinformationen är fullkomligt ohörbar och de meddelanden som ofrekvent plingar fram på skärmen inte säger ett jota.
Sen några år tillbaka har jag min nyfunna kärlek på annan ort efter Mälarbanan, varför jag kan tala om att det är ren och förbannad lögn, det är inget smart sätt att resa om man inte tilltalas av ständiga förseningar och knökfulla tåg som för tankarna till pendeltrafiken i Dehli eller Tokyo. Man får sitta på väskor eller i trappor om man nu får sitta överhuvudettaget. Smart? Möjligtvis för staten eller den generaldirektör  som oblygt kvitterar ut sin årliga bonus utan att skämmas för att det går så bra.

Jag är luttrad varför jag bara tre gånger gått i taket och skriftligen klagat hos SJ:s ledning, givetvis helt utan någon reaktion från människorna som sitter inne på Vasagatan och lever i villfarelsen att allt fungerar så inihelvitte bra.
För att inte trötta ut dig, käre läsare kommer här några strofer ur mina klagosånger:

"...och när tåget äntligen kom efter knappa timmens försening var det ett "KORT TÅG" med betoning på kort. Förmomodligen för att tåget inte skulle se löjligt kort ut så hade ni haft kreativiteten att plocka på en SOVVAGN, vem i helvete tänker gå och lägga sig i en sovvagn kl. 14.00 en söndageftermiddag? Eller var det möjligtvis så att ni hade tänkt till lite extra eftersom det var Alla-hjärtans-dag eller var det framsynt eftersom tåget hade slutstation Göteborg och var man redan från start en timma sen så skulle det det nog både bli afton och otta innan Kal och Ada kom hem."

"...Västerås station är delvis en vacker gammal byggnad, men efter ha studerat arkitekturen i 30 minuter var jag mätt. Jag gick återigen fram till biljettluckan för nya besked men jag möttes bara av huvudskakningar, "-Vi kanske har hittat ett extra tåg att sätta in," löd en föga trolig förhoppning från biljett-tanten. Var HITTAR man ett tåg, har man inte större koll på sina resurser än när det börjar barka åt helvitte så skickar man ut någon gammal stationsförman i snöstormen för att leta tåg, "-Gå ut du Persson och titta om du inte kan hitta nått tåg vi kan använda." Efter någon timme i friska luften kommer Persson in igen, han har hittat ett tåg. Jubel i väntsalen, människor som inte känner varann kramas och klappar varandra i ryggen. "-Men," säger Persson "vi har inte hittat någon lokförare än."

"... och skulle man till Sala gick det alldeles utmärkt, för de själar som skulle dit lyckades man skaka fram ersättningsbussar. Varför??? Det går ju för gudsskull ordinarie busstrafik till Sala som inom (parentes) nästan ligger på gångavstånd från länshuvudstaden. Men skulle man till rikshuvudstaden fanns inga lösningar att uppbringa. Skulle man till Fagersta/Ludvika gick det också alldeles utmärkt, där körde ju konkurrenten Tågkompaniet så det stod härliga till. Men de hade väl andra tåg, andra växlar och annan snö. Efter nästan FEM (5) timmar skakade ni fram ett gammal pendeltåg som nerisat och utkylt tog oss 08-or hem till beboeliga trakter igen."

Varför i helvitte lägger man ner en massa pengar på ett erbudande som man inte kan leva upp till. Jag skiter fullkomligt i om jag kan boka hotell och konsertbiljetter på SJ.se. Vore det inte smartare att använda dessa stålar (och lite av generaldirektörens bonus) till att försöka få till det med växlar och tåg, det var det en inskräkt, trött och vresig gubbe trodde var meningen.

Varför i helvitte............ Del 5

Så är det dags igen, att återkomma till mitt hälsotillstånd som jag berört i tidigare avsnitt. Jobbigt att hålla på och läsa hur en relativt frisk gubbe i Sumpan gnäller? Då kan ni sluta här och ta fram korsordet istället.

Jag lider av våren, tål inte pollen och annat skit som förmörkar livet just nu. Det finns ju massor av sprejer och piller som fungerar utmärkt, säger då vän av ordning. Jo, visst är det så, men inte på MIG! I likhet med hostmedicinen så har jag nu gått igenom alla hyllorna på byns fem apotek och införskaffat mig ett sortiment som skulle få vilken "vanlig" allergiker som helst att himla med ögonen. Men inte mina ögon, de svider, rinner och kliar oavbrutet oavsett vilket medel som droppas, har man sen som jag, av landstinget förärats något så fint som mini-scleral-linser så blir utbudet av dundermedicin genast begränsat. Mini-scleral-linserna ser ut som små handblåsta fruktskålar från Kosta och det kan ni ju tänka hur kul det är att pillra dit och bära dessa varelser men det är ett offer man får ta för att någorlunda känna igen den närmaste vänkretsen när man är ute och promenerar.

Alltså, varje vår är det samma resa, röda och kliande ögon som ständigt rinner. Jag använder solglasögen för att undvika att skrämma skiten ur de små barnen från det närbelägna dagiset som jag möter ibland. Nej det är inte lätt. Och nu börjar solen skina också, en olycka kommer sällan ensam. Visst är det fint med ljuset men det finns ett aber även här, när jag föddes så var det praktiskt taget helt utan de pigment som gör att man blir brun, jag är så känslig så jag fick "rödskinn" så fort Pohlman ritade en sol på väderkartan. Det grämmer väl ännu mer när jag med åren förstått att min gode bror fick alla dessa pigment, han blir brun och fin medan jag pendlar mellan gris-skärt och signal-rött. Sånt är livet och medan huvuddelen av befolkningen klär av sig det ena plagget efter det andra vandrar jag runt i skuggornas dal iförd keps solglasögon och heltäckande klädsel. Jag har provat med luftiga sandaler men då fick jag skoskav.

Det där att inte bli brun är ett trauma jag ju burit med mig sen barnsben, i början var det ju inget problem, morsan rullade ju in mig i någon filt så fort man kom upp från badet. Men med åren blev man lite mer fåfäng och jag ska därför berätta en liten historia från min ungdom. Jag ville bli brun, lika brun som Elvis var på det där klassiska skivomslaget, men inte då, rödflammig och skinnet rämnande från kroppen. Men jag hade sett en sak som jag trodde skulle förändra mitt liv, i badrumsskåpet hade morsan en flaska med ett undermedel som hon kunde måla sig brun mitt i vintern med.
KASTANJEVATTEN var lösningen och nån vårdag när morsan inte var hemma när jag kom hem från plugget var det bara att börja måla fejan med ädelbetsen. Man duttade på försiktigt med en bomullstuss varför resultatet inte med bästa vilja kan bedömmas som jämt. Men va fan, jag var ju BRUN! På med nån polotröja för att inte skylta alltförmycke med skarven till det gris-skära. Jag tyckte jag var snygg så här var det bara ut och impa på något kjoltyg. Nu var dock skönheterna på Gredbergsgatan som bortblåsta den här eftermiddagen så jag såg ingen annan utväg än att killa in till tant Jansson, en äldre fröken som hade tobaksaffär ,bodde i vår trappuppgång och stod med ena benet i... Gumman tittade upp bakom glasögonen och sa: "-Men Göran, så brun du har blivit!" Jag kände kammen växa, jag hade lyckats och som ett svar på posten rammlade följande grodor okontrollerat ur käften: "JA, JAG HAR SÅ LÄTT FÖR ATT BLI BRUN", utan tanke på vad tant Jansson skulle säga när jag mötte hennei trappan när morsans kastanjevatten tagit slut och man återgått till sin traditionella hudfärg.

Varför i helvitte har man så svårt att accepetera livet som det är, acceptera att man aldrig kommer att se ut som Elvis gjorde under 50-talet, att acceptera gris-skärt som hudfärg och vara tacksam för att man fortfarande har så pass god syn så man kan leta rätt på varorna som är märkta,
KORT DATUM / HALVA PRISET

Varför i helvitte............ Del 4

Jag har ingen bil och tidigt i våras gjorde jag mig av med min älskade "järnhäst". I likhet med de flesta nyblivna gubbar skaffade jag mig motorcykel när jag uppnått myndig ålder och det inte fanns något annat trevligt allternativ till "dödsdansen". Men nu är den såld, det står några burkar och hänger några vajrar i garaget och väntar på bättre tider. Men det är över, när ångesten var som värst hade jag planer på att skruva ihop en riktigt giftig HD-rullator, raka rör, mycke krom och banddriven så man skulle kunna ta sig fram i det oskottade Sumpan även vintertid. Som vanligt stannade projektet av på ritbordet, SÅ NU ÅKER JAG KOMMUNALT !!!

Sumpan är ju SL-s Hallsberg, här finns SJ-tåg, pendeltåg, tunnelbana, bussar och nu håller man även på att hacka sönder staden för att få plats med den alena saliggörande tvärbanan. Så nog finns det alternativ allt. Det är bara så att jag "hängs ut" varje gång jag passerar en biljettautomat eller kliver på en buss. DET PIPER TVÅ (2) GÅNGER! För vanliga arbetande Svensson räcker det med ett pip men för oss gamla , halta och lytta har biljett-vetenskapen fått för sig att ytterligare poängtera att vi är avvikande på något sätt. Man kunde lika gärna gett oss någon form av plastväst i någon unik fluoriserande färg för att visa att vi inte riktigt är som de andra. Surt, tycker en man i sina bästa år som aldrig gjort annat än att försöka hålla sig i mitten av folkhopen och aldrig höjt rösten mer än andra för att inte sticka ut.

Min saligt bortgångne far var en underbar människa, han var snäll och timid när han var hemma och jag var liten, det var lättare att få en 25-öring till glass eller Alfa-tabletter av honom än att vrida den ur hälleberget, morsan, för då skulle det alltid motpresteras av något slag. Som sagt, hemma var farsan som ett lamm men på jobbet var han Mr Hyde, ja han hade inte ihjäl folk men ibland skrämmde han skiten ur chefer och uppkomlingar. När han sen blev pensionär så blev det lite jobbigare för honom, att sätta sig på morsan och börja rya hemma var det inte fråga om, där hade ju regelverket bestämts redan på tidigt 40-tal varför han fick söka nya vägar för att få ut sina aggressioner. Han blev ELAKA FARBRORN i kvarteret, fan tog den som sparkade in någon boll på uteplatsen eller om någon liten söt flicka råkade skrika för högt. Då for fadern ur solstolen och skrek mycket högre.

Detta har jag numera ärvt, efter min yrkesverksamma "karriär" retar jag mig på det mesta. Varför måste ynglingar gå minst fyra i bredd när vi knappt har några trottoarer i byn? Är det bara för att vi åldringar ska behöva kliva upp i rabatterna för att "horderna" enkelt och utan hundskit på Converse-skorna enkelt ska kunna ta sig snabbt till närmsta Mc Donalds. Varför måste de envisas med att visa att de har senaste mobil-modellen för busschaffisen, SMS-biljett heter det visst. Och tid tar det, medan alla vi andra med traditionella färdbevis med "dubbel-pip" skruvar på oss medan vår dyrbara tid bara rinner iväg. Fan vad trött jag blir. Men tro nu inte bara att det är fel på ungdomen, de värsta är nog de i min egen ålder som inte fattat att vår tid på jorden är utmätt, som försinkar och hindrar oss vanliga och välplanerande människor att hinna med det vi vid morgonkaffet förutsatt oss att uträtta under dagen.

Varför i helvitte kan man inte ha sitt färdbevis framme när bussen kommer??? Häromdagen skulle jag ut på en av mina noga planlagda inköpsresor och vad händer. Jo, efter mina genanta 2-pip hittar jag en ledig sittplats långt bak i bussen. Tro inte ynglingarna som ockuperat "de gamlas" platser har för avsikt att överlämna dessa till bättre behövande. Vid nästa stopp stiger en kvinnlig 2-pipare på bussen, sikten är fri och hon har sett bussen så där 300-400 meter och har alltså haft gott om tid att leta rätt på sitt färdbevis. Men inte, först inne på bussen börjar genomgången av handväskan. Jag har med åren lärt mig att en liten handväska kan innehålla hur mycket som helst och den här är inte liten. "-Jag vet att den ska finnas här", genljuder genom den nu knäpptysta bussen. Letandet fortsätter och den tålmodige busschauffören trummar med fingrarna på ratten. Sekunder blir till minuter och i nån form av sinnesförvirring känner jag att jag snart är på väg fram till kärringen för att erbjuda henne ett av mina 2-pip, bara vi kommer iväg. Så, äntligen, långt ner i den alltför rymliga handväskan hittas det giltiga färdbeviset. "-Jag visste ju att det skulle finnas här", jublet i bussen vill aldrig ta slut, chauffören hänger på hornet i pur upprymdhet. Men, tre (3) minuter sena glider vi in på Solna Centrums bussterminal.

Varför i helvitte............ Del 3

Jag hostar, kan tyckas att det är ett ganska trivialt problem när man ser hur andra i samhället lider av olika hemska åkommor. Men för mig som inte får min välbehövliga skönhetssömn och för mina grannar som får linda in sig i kuddar och täcken för att få en blund i ögonen är det ett problem.

Dessa hostattacker har förföljt mig en tid och första gången förlitade jag mig till den lokala läkarvetenskapen, även kallad vårdcentralen Kronan. Det petades i halsen och lyssnades på lungor och jag gick därifrån med ett recept på den enda hostmedicin som tydligen skulle verka. "-Du har väl inga gallproblem?" var den enda frågan. "-Nääee"svarade jag, det var ju flera år sen de med skjuthåls-kirurgi plockade bort den lilla tingesten. Bockade, tackade och drog iväg med min lilla gula lapp.

Det här tilldrog sig på den tiden när det bara fanns ett apotek i byn. Nu finns det fem tror jag, där det tidigare fanns en pizzeria så har det nu blivit ett apotek. Jag fick alltså vänta någon timme på innan flaskan var i min hand och jag hann knappt utanför lokalen innan jag öppnade påsen, med vilt tvång lyckades forcera den barnsäkra kapsylen och fick flaskan till mun med skakiga händer. Det kändes bra, det var nog precis det här jag behövde. Jag såg framför mig en HEL natts sömn och grannar som  började hälsa på mig igen.

Men ack vad man bedrog sig, precis hemkommen börjar det värka i gall-trakten, svettningarna kommer och efter någon halvtimme ligger man som en mask på golvet och slingrar sig i plågor. Morsning, där rök den sköna nattsömnen, efter att ha tillbringat några timmar i en singel-ormgrop faller jag utmattad i sömn. Men hör och häpna, jag hostar inte. Följande morgon tas det givetvis kontakt med vårdcentralen och jourhavande läkare för att fråga vad det är för skit de skrivit ut. Jag berättar med stor inlevelse om mina nattliga eskapader i singel-ormgropen. "-Har du gallproblem" kommer frågan igen. "-JAG HAR INGEN GALLBLÅSA, DEN LIGGER I NÅN ROSTFRI RONDSKÅL PÅ HS!!!" "-Aha", säger telefonläkaren, "-Det är faktiskt så att du kan få gallproblem även om de plockat bort det mesta av gallblåsan. Så du bör nog undvika den där hostmedicinen om du inte föredrar gallsmärtor före rethosta".
 
Här satt jag alltså med en obetydligt begagnad flaska med den bästa hostmedicinen världen kan erbjuda men jag kan inte ta en droppe om jag inte kommer på den befängda tanken att framkalla yttrligare gallsmärtor. Surt, flaskan kostade iallafall vad man kan jämföra med en riktigt fin whisky och då har jag inte räknat in välbefinnandet och smaken. Tillbaka till ruta ett. Alltnog, efter en tid så ger hostan med sig och livet återgår till det vanliga igen och det enda som påminner mig om hostattackerna är flaskan som står i kylen och stirrar på en var gång man öppnar kylskåpsdörren. Det skulle aldrig falla mig in att hälla bort en dryck som betingar ett literpris på 800 SEK.

Varför i helvitte kan inte läkar- och forskarvärlden åstadkomma en hostmedicin som inte framkallar andra hemska biverkningar. Kan det vara så svårt när det bara tog 10 år att hitta och ha ihjäl bin Ladin och borra sig genom Hallands-åsen? Som en liten kuriosa kan bara tilläggas att då när jag senast kontaktade Kronan beträffande mina hostattacker fick tipset: "-FÖRSÖK ATT LÅTA BLI ATT HOSTA!!!!" Här står jag nu, mitt uppe i ett träningsprogram där jag med obändig vilja och självdiciplin försöker undvika att hosta.

Varför i helvitte............ Del 2

Jag bor alltså i Sundbyberg, bland allmänheten mest känt som Sumpan. Idag är hela kommunen en stor jävla byggarbetsplats. Alla tidigare gröna plättar konfiskeras av gula grävskopor och cykelbarnor och trottoarer blir ett minne blott. Ska man se några blommor får man besöka Ica eller Coop och titta på några halvglada elegans-nejlikor som trånar efter lite vatten och kärlek i en röd plasthink.

Jaja, jag vet, visst måste det till förändringar och förnyelse men måste man starta allt på en gång? Kan man inte fylla igen det hål man grävde för fyra månader innan man börjar med nästa? Eller har det blivit som "på gatan", lika som det en längre tid varit inom tjänstemannasektorn som jag har viss erfarenhet ifrån, där var det alltid finare att dra igång projekt/gräva hål än att slutföra/fylla igen hål. Där var det också bättre betalt och hade högre status om du "grävde hålen", är det lika dant på gatan?

Det flockas följdaktilgen med små neon-klädda gubbar runtomkring grävskoporna, ibland upp till fem/sexstycken som med stort intresse tar del av de konster grävmaskinisten bjuder på. Men vid de gamla hålen, inte kotte, inte en maskin så långt ett normalt öga når. Och nu när det är vår, när man vill gå ut till sitt stamställe för att få en dräglig öl för en tjuga får inte näringsindkarna ens ut en fällstol på trottoaren. Men det blir nog bra 2013 när tvärbanan ska börja rulla. Fan vet bara vad en öl kommer att kosta då.

Lever man i ett kaos så blir det tydligen helt legitimt att också bete sig som en mindre ordningsam medborgare/svin. Att tömma sitt skit på gatan verkar ha blivit samma praxis här som man tillämpar i Neapel. Det som inte ryms i soptunnan kan man tydlige bara slänga bredvid. Det inte skator och råttor tar hand om kommer nog nån cancersjuk Fas-3-arbetare och tar hand om. Att horderna av hundar från "vårt hunddagis" förorenar kvarteret kan jag ha viss förståelse för, dom har ju inga gröna plättar längre att utföra sina behov på men det vore väl fint om de Dogboys som jyckarna släpar runt på iallafall kunde plocka upp var tionde skit.

Varför i helvitte kan man inte ta sitt ansvar och iallafall ta reda på sitt eget skit så kanske neon-gubbarna kommer på att det är ganska fint att slutföra sina projekt också. Skriver en trött och gnällig farbror som inte har nått lyse på muggen, har en verktygslåda på köksbordet, äter frukost vid soffbordet,  ligger efter kommunen i att plocka upp vinterns sand (i hallen) och har högar av ren och smutsig tvätt som parar sig för glatta livet.