Varför i helvitte........... Del 19

Man ska givetvis skilja på terror och terror men.....
Medan vi vanliga är helt förstummade av händelserna i Oslo och Utöya och försöker finna ro och tröst genom en tyst minut. Vad händer då? Telefonen ringer och en klämkäck röst meddelar att jag är speciellt utvald och att dom bara vill kolla min adress så dom kan skicka ett par gratis-kallingar till mig. Vänligt men bestämt förklarar jag för "rösten" att eftersom jag har släktingar i Södertälje så bär jag inga andra kallingar än Björn Borgs. Nu gällde inte erbjudandet inte det märket varför jag tackar nej och lägger på.

Jag har med åren utarbetat en hel del, i mitt tycke, fiffiga sätt att bli av med dessa ovälkomna samtal:

Om dom frågar om dom ringer olämpligt är det lättaste sättet givietvis ett rungande JAAA, sen är det bara att lägga på. Ett annat alternativ är att ha brandvarnaren till hands och framkalla "falskalarm" samtidigt som man hostande ber dom återkomma eftersom det brinner i lägenheten.

Om dom frågar om man har en minut över är det bara att tala om hur innåtihelvitte gammal man är och att varje minut är dyrbar. Här kan man även omedelbart börja räkna baklänges, 60, 59, 58, 57, 56 osv. Dom brukar lägga på mellan 45 och 40.

Om dom frågar om det är Göran är det bara att ljuga lite och säga att han är borta i 18 månader på ett ställe där fria kallingar och morgontidningar ingår. Ett annat förvirrande svar är att man ska kolla med skatteverket om det verkligen ÄR Göran då körkortet förkommit.

Om dom vill "ge" dig nånting så är det bara att svara att du har ALLT utom en Ferrari och den dag dom har för avsikt att skänka bort Ferrarin till kreti och pleti är dom välkommna att återkomma. Man kan också meddela att man är jurist och är tveksam till erbjudandet med hänsyn till lagen om mutor och bestickningar.

Om dom säger att dom inte vill sälja nått, utan bara... Avbryt och beklaga att dom inte ville sälja något då du just fått ett arv och har några tusingar att sätta sprätt på. Eller, "-Informera min unge man, det gör man när man blivit torr bakom öronen och har skaffat sig så mycket erfarenhet så man har något vettigt att informera om."

Man kan givetvis ha stor nytta av att lära sig nån harang på ett inte alltför vanligt språk, själv brukar jag använda lite estniska: "-Penleiba, Apopiima, Ajalehed ja Naistesukad" vilket lär betyda delikatesslimpa, filmjölk, tidningar och damstrumpor, vilket dock inte så många telefonsäljare förstår. I de ljusaste stunderna har jag även jojjkat och talat "tungomål" med försäljaren ifråga.

Varför i helvitte måste alla telefonförsäljare vara så possitiva och glättiga, skulle dom inte nån gång kunna säga som den försäljare som en gång i tidernas begynnelse kom upp till jobbet och hade ett möte med en av våra inköpschefer, han slängde upp portföljen på bordet, suckade djupt och sa:
"-Ja du Sven, du ska väl inte ha nått idag heller?"
Fan vet om man inte då skulle falla till föga och köpa några kallingar iallafall.