Jag har varit på konsert, min schyssta bror pallade inte två frostnätter på raken och förärade mig en plåt till Eric Claptons konsert i Globen. Vi var fem herrar i våra bästa år som började med en värmning på Blå Dörren. Värmning förresten, det var 27 grader i skuggan varför ölen mer svalkade på ett ytterst tillfredställande sätt. Det var Finn-Lind, Bosse-Flen, Domare Gustavsson, en kille jag sumpat namnet på och undertecknad. Förrutom ölen så tarvades det även en matbit, när Clapton kommer i stöten kan kvällen bli riktigt lång så här gällde det att fylla på med kolhydrater.
Jag beställde en "Älgbullar med gräddsås, potatismos, rårörda lingon och pressgurka", Domare Gustavsson hängde med på det valet. Bosse-Flen envisades att minimera beståndet av nordsjötorsk och NN tog en pytt. Finn-Lind envisades med att ta en riktig köttbitt då han påstod sig veta vad det var för innehåll i älgfärs och korv, dessutom meddelades det att älgen förmodligen sköts i höstas och var av naturen mer än nyttigt mörad såhärdags. Del blev pepparbiff för Finn-Lind när det inte fanns något dillkött på menyn.
Vad Clapton åt vet jag inte men han verkade inte hungrig iallafall, han gjorde väl ett hyfsat dagsverke men det var inte mycket till feeling och engagemang. Kommunikationen med publiken inskränkte sig till 18 st "Thank You", efter ett extranummer bockade han och gick "hem". En jävel på att "klia gura" är han men skapa kommunikation och elda massorna var inte hans starka sida. ikväll. Förövrigt tånkte jag på att han blivit merochmer lik Pugh Henry i Krigets vindar om det är nån mot förmodan som minns hur han såg ut.
Och så var det dags för det riktiga gnället för ikväll.
I dagens Aftonbladet (som jag gratisläste på T-banan in till Blå Dörren) hittade jag en helsida med en riktigt stor och viktig nyhet som berör hela svenska folket:
NICLAS FOT SPETSAD PÅ ARMERINGSJÄRN!!!!
Jovisst var det Niclas Wahlgren, danscharmören och "skådespelaren" som hade lyckats ramla och fått ett armeringsjärn genom foten. Ajajaj. Och det hade hänt på platsen där de håller på och bygger sin fantastiskt dyra villa. Ajajaj. Och fru Bagge Wahlgren hade med ilfart fått tagit sig från en inspelning på TV4 för att finnas vid sin kärestas sida. "-Han var yr och fullporppad med morfin!", lät fru Bagge Wahlgren oss läsare veta. (Han är väl inte den första kändis som har varit det. Blogg.anm.). I nättidningen kan man även få se en bild på själva såret, "Varning för starka bilder", har amulanspersonal och akutsjuksköterskor börjat fotografera skador eller fanns det en pressfotograf så lämpligt i närheten. För det är väl inte troligt att "offret" själv haft den sinnesnärvaron att fotograferat skadan och "gett" bilden till AB?
När jag som femåring fick min första slidkniv av morbror Erik och satte den i benet så det fick sys flera stygn blev det ingen större uppståndelse i varesig rikspress eller lokalblaskan. Det var bara morsan och moster Märta som förde ett jävla liv.
Varför i helvitte är det sån skillnad på om en "kändis" ramlar på ett armeringsjärn eller det är en inhyrd byggarbetare från Polen som gör det. I samma tidning kunde man se en annons från Byggarbetarförbundet som talade om att det DÖR en byggarbetare i månaden. Jag tror att byggarbetarförbundet fick BETALA för den annonsen
Nog är det väl på kokain (eller möjligtvis HEROin) som kändisskapet brukar yra till sig? Eller vad vet jag, som kommer från landet. Det kanske har blivit modernt att rusa sig med morfin också. Det är ju i och för sig praktiskt, om man i fylla och villan skulle råka ut för några incidenter av det kroppsliga slaget. Då är man ju färdigt smärtlindrad, menar jag.
SvaraRaderaDet kan inte vara lätt att vara kändis. Man ser ju lite då och då exempel på till vilka ytterligheter såna tvingas gå för att behålla sin tätposition i kvälls- och skvallerpressen. Nä, fick jag välja skulle jag nog hellre vara polsk byggarbetare. Fast kanske inte i Sverige.
Måste vara svårt att få kontakt mellan artist och publik på ett ställe som Globen. Lite avundsjuk kan man ju bli på storstadsbor som har ett sånt utbud på fina artister.
SvaraRaderaSyns om herr Wahlgrren kan jag väl inte påstå att jag tycker. Däremot fick det mig att minnas hur min lillasyster skulle låtsas att hon var som en hel karl och körde ner potatisgrepen i jorden med all sin 5-åriga kraft. Tyvärr stod hennes ena fot just precis där och hon fick åka till sjukhuset med grepen kvar i foten.