Just nu pågår en minst sagt parodisk rättegång med en ohyggligt tragisk bakgrund. Det var invandrarkillen Abbas som kärade ner sig i en söt flicka och där ömsesidigt tycke uppstod. Abbas skulle presenteras för sina, som han trodde, kommande svärföräldrar men istället för traditionellt varmt välkomnande blev han praktiskt taget levande friterad och stucken med kniv så många gånger så obducenten inte kunde räkna alla hål. Vad jag förstår så fanns/finns det bara tre som kan ha utfört det jävulska dådet, flickans pappa, mamma eller storebror.
Efter en första kaotisk rättegång blev storebror dömd för dådet, morsan och farsan hade väl "bara" tittat på. När en del av straffet "sonats" och dagen för utvisning närmar sig ändrar sig storebror plötsligt och säger att det var farsan och morsan som hällde olja och höll i kniven. Tillbaka till ruta ett. Ny rättegång och nya arvoden till stjärnadvokaterna. Och vad jag förstår så är det här man står idag. Ord står emot ord och en rättsapparat som inte vet vilken fot man ska sätta ner.
Jag påminner mig ett liknande fall, tror det var nere i Västergötland någonstans, två tvivelaktiga homosapiens slog ihäl en gammal farbror med en stekpanna. Rättsstaten visste att det var en av grabbarna som hade haft ihjäl gubben men kunde inte bevisa vem som höll i stekpannan och de froma två pekade på varann och gick följdaktligen ut till friheten utan något som helst straff och fan vet om dom också fick betalt för den tid de satt häktade.
Varför i helvitte ska man dallta så förbannat när det är glasklart vilka som varit med och utfört/sett dådet. Kan man inte komma överens eller minnas i en rättssal så är det väl bara att låsa in hela sällskapet så får dom hur mycket tid dom behöver för att försöka minnas. Svårare än så behöver det inte vara. Givetvis i samma cell så det inte uppstår några kommunikationsproblem och för att någorlunda minimera statens redan svindlande kostnader för "problemet".
Egentligen skulle jag även tagit upp telefonsäljarproblemet och PRO:s matkasseundersökning men det skulle kännas oerhört futtigt efter ovanstående utbrott.
torsdag 16 juni 2011
onsdag 15 juni 2011
Varför i helvitte........... Del 13
Det har väl inte undkommit nån 08-a att SL planerar höja priserna för den allena saliggörande länstrafiken from september. För Svensson blir det c:a 13% och för oss, "dubbel-pipare", blir det c:a 17%. Har det plötsligt blivit dyrare att frakta pensionärer än vanligt folk? Eller är det bara så att man ytterligare vill dra åt tumskruvarna så vi ska hålla oss inne, inte störa den allmäna ordningen och hålla tillgodo med Linas Matkasse eller Dafgårds läckerheter från hemtjänsten. Att man idag inte premieras genom den såkallade arbetslinjen är ingen nyhet och att politiker ger lite med den ena handen medan de mångfalt tar tillbaka med den andra överraskar föga.
Vad som däremot överraskar är att det "anarkistiska" uppropet Planka.nu tagit ställning i frågan, man drar igång:
Tältläger mot avgiftshöjningar - Campa för chipsen
Det är ju förfan som om absolutister demonstrerade för fri sprit eller KD raktuppochner accepterade homoäktenskap och aborter.
Utan att vara alltför påläst om Planka.nu-rörelsen så tror jag mig veta att det är ett gäng vältränade människor som hoppar över spärrar och andra hinder, bara för att inte betala för resan. Inget alternativ för en annan alltså som med svårighet tar sig över en tröskel. Är det inte så att ju fler som "plankar", desto mer får vi andra betala, kontrollerna och spärrvakterna lär ju inte bli färre. Och ska man iallafall "stjäla" så är det väl snarare något dyrt man är ute efter, skulle jag komma på den befängda tanken att sno rakvatten på Åhléns inte fan skulle det bli AquaVera. Lite magstarkt finner jag det alltså att Planka.nu ordnar tältläger mot de föreslagna avgiftshöjningarna, det hade känts bättre om man använt sina resurser till att köpa en förköpsremsa.
Sen är det väl lika bra att man sopar framför de egna dörren också. Jorå, visst har även Sur-gubben plankat. Vi "hittade" en stege i skogen så man lätt kunde svinga sig över hönsnätet runt Folkets Park i Eskilstuna. När man var smal som en vidja och slingrade sig som en ormmänniska genom vändkorsen på Tunavallen och Snälltorpets motorbana. Men vi blev aldrig så solidariska så vi startade någon motståndsrörelse när biljetten höjdes från 75 öre till 1 krona jämt.
Vad som däremot överraskar är att det "anarkistiska" uppropet Planka.nu tagit ställning i frågan, man drar igång:
Tältläger mot avgiftshöjningar - Campa för chipsen
Det är ju förfan som om absolutister demonstrerade för fri sprit eller KD raktuppochner accepterade homoäktenskap och aborter.
Utan att vara alltför påläst om Planka.nu-rörelsen så tror jag mig veta att det är ett gäng vältränade människor som hoppar över spärrar och andra hinder, bara för att inte betala för resan. Inget alternativ för en annan alltså som med svårighet tar sig över en tröskel. Är det inte så att ju fler som "plankar", desto mer får vi andra betala, kontrollerna och spärrvakterna lär ju inte bli färre. Och ska man iallafall "stjäla" så är det väl snarare något dyrt man är ute efter, skulle jag komma på den befängda tanken att sno rakvatten på Åhléns inte fan skulle det bli AquaVera. Lite magstarkt finner jag det alltså att Planka.nu ordnar tältläger mot de föreslagna avgiftshöjningarna, det hade känts bättre om man använt sina resurser till att köpa en förköpsremsa.
Sen är det väl lika bra att man sopar framför de egna dörren också. Jorå, visst har även Sur-gubben plankat. Vi "hittade" en stege i skogen så man lätt kunde svinga sig över hönsnätet runt Folkets Park i Eskilstuna. När man var smal som en vidja och slingrade sig som en ormmänniska genom vändkorsen på Tunavallen och Snälltorpets motorbana. Men vi blev aldrig så solidariska så vi startade någon motståndsrörelse när biljetten höjdes från 75 öre till 1 krona jämt.
måndag 13 juni 2011
Varför i helvitte........... Del 12
Morgonnyheterna fick mig att sätta mig spikrak upp i sängen. Det där sköna sättet att lätt slumrande vältra sig ur sänghalmen var borta. En del politiker i staden hade kommit fram med det fantastiska förslaget att cyklister kunde få köra mot RÖTT. Perfekt, då behöver ju inte den hårt ansträngda polismakten inte fara runt och lagföra "frigolit-knuttarna" utan de kan återgå till skrivbordet och hamburgerbarerna.
Skälet till att släppa cyklisterna fria skulla vara att det skulle gå fortare i trafiken och en hel del trafikstockningar skulla lösas upp som genom ett trollslag. Vill man att det ska gå fortare i trafiken vore det väl lämpligare att höja hastigheten till 90 i tätbebyggt område, låta traffikljusen ständigt blinka gult eller varför inte plocka bort stolparna heltochhållet. Visst är det ett behjärtansvärt förslag att försöka få stadstraffiken att fungera smidigt men tillåt mig tvivla att anarki är den rätta medicinen. Vill man komma till jobbet i tid kanske den rätta medicinen är att gå upp en kvart tidigare. Då kanske man hinner stanna vid eventuella rödljus.
Politikerna hade även gjort besök i två andra storstäder där anarkin fungerade utmärkt, Amsterdam och Köpenhamn, städer som kan ses som liberala på mer än ett sätt. Man hade intervjuvat cyklister i dessa städer och de tyckte givetvis det fungerade strålande. Vad jag förstod hade man inte pratat med några halta, lytta och synskadade åldriga fotgängare om vad de tyckte. Inte så viktigt kanske för vi hänvisas ju hela tiden till den andra sidan. Men hurihelvitte ska vi kunna komma till den andra sidan om vi inte kan lita på rödljusen. Eller så kommer man till den andra sida snabbt som fan med en framgaffel i skrevet.
När jag var barn...........
så kom polisen till skolan en gång om året och det var inte för att vi tänt på nån kemisal. Nej, de kom för att lära oss lite trafikvett, de kollade att de var lysen som fungerade och vi fick cykla runt kvarteret och räcka ut vänsterkardan vid varje vänstersväng, det stod en konstapel i varje hörn och kontrollerade så att vi skötte oss. Blev vi godkända fick vi titta på Polisens Kasperteater i gympasalen, en vidrig historia där Kasper och ordningsmaktens dockor gick lös på alla bovar med batong så det stod härliga till. Där färgades man..........
När jag blev lite äldre........
"uppfann" jag sinnesförvirringen, något som jag med klent resultat försökt dölja resten av livet. Man cyklade till skolan, det var inte mycket annat att välja på såvida man inte nöjde sig med apostlahästarna. Jag cyklade alltså till plugget istortsett hela året. Kallt eller varmt, snöoväder eller solsken, det spelade ingen roll. Den här dagen var det dock kallt, jag hade kraghandskar och det var det som ställde till det för Antonsson när han skulle hem med psalmboken och Kamratposten i ryggan. På med handskarna och sen var det bara att låsa upp cykeln, men cykelnyckeln var inte där den brukade vara och inte i nån annan ficka heller. Det var ju inte första gången man hade sumpat cykelnycklar under nån brottnings- eller brännbollsmatch så det var bara att sucka och börja bära hem hojen. Efter ett par kilometers kånkande kom Tompa, en klasskompis cyklande, och social som han alltid varit stannade han och frågade:
"-Haru fått punka, Görra?"
"-Nech, jach hach barcha tapchat chychelnyckeln", svarade jag.
"-Du är fan inte klok, du har ju cykelnyckeln i käften", sa Tompa
Jag hade alltså stoppat nyckeln och den där lilla gummibiten i käften när jag skulle sätta på mig de där tuffa kraghandskarna och sen var den "borta". Jag fick muta Tompa med både det ena och det andra för att det inte skulle sprida sig i den innersta kretsen i klassen. Det här var Tompas och min hemlighet ohyggligt länge och det är först på senare år man har fått kuraget att "klä av sig" lite.
Mycket "skit" har jag haft för mig men jag har aldrig cyklat mot rött, och det kan man nog tacka trafikpolisen i Eskilstuna och deras Kasperteater för.
Skälet till att släppa cyklisterna fria skulla vara att det skulle gå fortare i trafiken och en hel del trafikstockningar skulla lösas upp som genom ett trollslag. Vill man att det ska gå fortare i trafiken vore det väl lämpligare att höja hastigheten till 90 i tätbebyggt område, låta traffikljusen ständigt blinka gult eller varför inte plocka bort stolparna heltochhållet. Visst är det ett behjärtansvärt förslag att försöka få stadstraffiken att fungera smidigt men tillåt mig tvivla att anarki är den rätta medicinen. Vill man komma till jobbet i tid kanske den rätta medicinen är att gå upp en kvart tidigare. Då kanske man hinner stanna vid eventuella rödljus.
Politikerna hade även gjort besök i två andra storstäder där anarkin fungerade utmärkt, Amsterdam och Köpenhamn, städer som kan ses som liberala på mer än ett sätt. Man hade intervjuvat cyklister i dessa städer och de tyckte givetvis det fungerade strålande. Vad jag förstod hade man inte pratat med några halta, lytta och synskadade åldriga fotgängare om vad de tyckte. Inte så viktigt kanske för vi hänvisas ju hela tiden till den andra sidan. Men hurihelvitte ska vi kunna komma till den andra sidan om vi inte kan lita på rödljusen. Eller så kommer man till den andra sida snabbt som fan med en framgaffel i skrevet.
När jag var barn...........
så kom polisen till skolan en gång om året och det var inte för att vi tänt på nån kemisal. Nej, de kom för att lära oss lite trafikvett, de kollade att de var lysen som fungerade och vi fick cykla runt kvarteret och räcka ut vänsterkardan vid varje vänstersväng, det stod en konstapel i varje hörn och kontrollerade så att vi skötte oss. Blev vi godkända fick vi titta på Polisens Kasperteater i gympasalen, en vidrig historia där Kasper och ordningsmaktens dockor gick lös på alla bovar med batong så det stod härliga till. Där färgades man..........
När jag blev lite äldre........
"uppfann" jag sinnesförvirringen, något som jag med klent resultat försökt dölja resten av livet. Man cyklade till skolan, det var inte mycket annat att välja på såvida man inte nöjde sig med apostlahästarna. Jag cyklade alltså till plugget istortsett hela året. Kallt eller varmt, snöoväder eller solsken, det spelade ingen roll. Den här dagen var det dock kallt, jag hade kraghandskar och det var det som ställde till det för Antonsson när han skulle hem med psalmboken och Kamratposten i ryggan. På med handskarna och sen var det bara att låsa upp cykeln, men cykelnyckeln var inte där den brukade vara och inte i nån annan ficka heller. Det var ju inte första gången man hade sumpat cykelnycklar under nån brottnings- eller brännbollsmatch så det var bara att sucka och börja bära hem hojen. Efter ett par kilometers kånkande kom Tompa, en klasskompis cyklande, och social som han alltid varit stannade han och frågade:
"-Haru fått punka, Görra?"
"-Nech, jach hach barcha tapchat chychelnyckeln", svarade jag.
"-Du är fan inte klok, du har ju cykelnyckeln i käften", sa Tompa
Jag hade alltså stoppat nyckeln och den där lilla gummibiten i käften när jag skulle sätta på mig de där tuffa kraghandskarna och sen var den "borta". Jag fick muta Tompa med både det ena och det andra för att det inte skulle sprida sig i den innersta kretsen i klassen. Det här var Tompas och min hemlighet ohyggligt länge och det är först på senare år man har fått kuraget att "klä av sig" lite.
Mycket "skit" har jag haft för mig men jag har aldrig cyklat mot rött, och det kan man nog tacka trafikpolisen i Eskilstuna och deras Kasperteater för.
fredag 10 juni 2011
Varför i helvitte........... Del 11
Jag åt skiten...............
Igår gjorde jag det lite enkelt för mig, efter fem älgfärsbiffar kvällen innan och en stundande provtagning tog jag beslutet för en "nyttig" måltid, sallad fick det bli. Är det nån som kan förklara varför det heter "Ost & Skinksallad"? Är det bara för att det är absolut minst av ost och skinka av innehållet i plastburken? Den skulle väl egentligen heta "Sallad med försumbara mängder ost och skinka" eller varförinte "Kan innehålla spår av skinka och ost". men det var en massa annat "godis" istället, det var morotsbitar, några trötta salladsblad, rödlök men framförallt PASTA. Kalla makaroner som simmade runt i en dressing där basen måste ha varit salpetersyra och ättika.
Men det värsta av allt, hela anrättningen var toppad med BÖNGRODDAR, jo ni läste rätt, BÖNGRODDAR. En liten blekgul trasselsudd som inte såg mycket ut för världen och som snabbt försvann i svalget för att underlätta letandet efter osten och skinkan. Att äta sallad är en speciell procedur, det åtgår förmodligen dubbel så mycket energi för att tugga i sig härligheten än vad man får i sig, inte underligt att man känner sig hungrig igen så fort man reser sig från bordet. Men det mesta gick åt, lämnade bara några makaronbitar som fick simma vidare.
På morgonnyheterna fick jag på tyska ta del av att man nu hade funnit källan till EHEC-smittan, det var BÖNGRODDAR, och dom visade en bild på en liten blekgultrasselsudd som såg precis ut som "min". Fanihelvitte, och jag hade ätit skiten. Inte för att det smakade bra utan enbart för att komma åt eventuella "spår" av ost och skinka. Att sätta fingrarna i halsen förstod jag att det inte var någon idé att göra utan det var väl bara att sätta sig och vänta och se om det var tyska böngroddar eller från någon annan ekologisk farm i närheten.
Jag har inte känt några symtom varför någon kontakt ej etablerats med sjuk- och hälsovården. Man vill ju inte röra upp himmel och helvete för en liten blekgul trasselsudd som egentligen skulle ha varit skinka och ost.
Igår gjorde jag det lite enkelt för mig, efter fem älgfärsbiffar kvällen innan och en stundande provtagning tog jag beslutet för en "nyttig" måltid, sallad fick det bli. Är det nån som kan förklara varför det heter "Ost & Skinksallad"? Är det bara för att det är absolut minst av ost och skinka av innehållet i plastburken? Den skulle väl egentligen heta "Sallad med försumbara mängder ost och skinka" eller varförinte "Kan innehålla spår av skinka och ost". men det var en massa annat "godis" istället, det var morotsbitar, några trötta salladsblad, rödlök men framförallt PASTA. Kalla makaroner som simmade runt i en dressing där basen måste ha varit salpetersyra och ättika.
Men det värsta av allt, hela anrättningen var toppad med BÖNGRODDAR, jo ni läste rätt, BÖNGRODDAR. En liten blekgul trasselsudd som inte såg mycket ut för världen och som snabbt försvann i svalget för att underlätta letandet efter osten och skinkan. Att äta sallad är en speciell procedur, det åtgår förmodligen dubbel så mycket energi för att tugga i sig härligheten än vad man får i sig, inte underligt att man känner sig hungrig igen så fort man reser sig från bordet. Men det mesta gick åt, lämnade bara några makaronbitar som fick simma vidare.
På morgonnyheterna fick jag på tyska ta del av att man nu hade funnit källan till EHEC-smittan, det var BÖNGRODDAR, och dom visade en bild på en liten blekgultrasselsudd som såg precis ut som "min". Fanihelvitte, och jag hade ätit skiten. Inte för att det smakade bra utan enbart för att komma åt eventuella "spår" av ost och skinka. Att sätta fingrarna i halsen förstod jag att det inte var någon idé att göra utan det var väl bara att sätta sig och vänta och se om det var tyska böngroddar eller från någon annan ekologisk farm i närheten.
Jag har inte känt några symtom varför någon kontakt ej etablerats med sjuk- och hälsovården. Man vill ju inte röra upp himmel och helvete för en liten blekgul trasselsudd som egentligen skulle ha varit skinka och ost.
torsdag 9 juni 2011
Varför i helvitte........... Del 10
Jag har varit på konsert, min schyssta bror pallade inte två frostnätter på raken och förärade mig en plåt till Eric Claptons konsert i Globen. Vi var fem herrar i våra bästa år som började med en värmning på Blå Dörren. Värmning förresten, det var 27 grader i skuggan varför ölen mer svalkade på ett ytterst tillfredställande sätt. Det var Finn-Lind, Bosse-Flen, Domare Gustavsson, en kille jag sumpat namnet på och undertecknad. Förrutom ölen så tarvades det även en matbit, när Clapton kommer i stöten kan kvällen bli riktigt lång så här gällde det att fylla på med kolhydrater.
Jag beställde en "Älgbullar med gräddsås, potatismos, rårörda lingon och pressgurka", Domare Gustavsson hängde med på det valet. Bosse-Flen envisades att minimera beståndet av nordsjötorsk och NN tog en pytt. Finn-Lind envisades med att ta en riktig köttbitt då han påstod sig veta vad det var för innehåll i älgfärs och korv, dessutom meddelades det att älgen förmodligen sköts i höstas och var av naturen mer än nyttigt mörad såhärdags. Del blev pepparbiff för Finn-Lind när det inte fanns något dillkött på menyn.
Vad Clapton åt vet jag inte men han verkade inte hungrig iallafall, han gjorde väl ett hyfsat dagsverke men det var inte mycket till feeling och engagemang. Kommunikationen med publiken inskränkte sig till 18 st "Thank You", efter ett extranummer bockade han och gick "hem". En jävel på att "klia gura" är han men skapa kommunikation och elda massorna var inte hans starka sida. ikväll. Förövrigt tånkte jag på att han blivit merochmer lik Pugh Henry i Krigets vindar om det är nån mot förmodan som minns hur han såg ut.
Och så var det dags för det riktiga gnället för ikväll.
I dagens Aftonbladet (som jag gratisläste på T-banan in till Blå Dörren) hittade jag en helsida med en riktigt stor och viktig nyhet som berör hela svenska folket:
NICLAS FOT SPETSAD PÅ ARMERINGSJÄRN!!!!
Jovisst var det Niclas Wahlgren, danscharmören och "skådespelaren" som hade lyckats ramla och fått ett armeringsjärn genom foten. Ajajaj. Och det hade hänt på platsen där de håller på och bygger sin fantastiskt dyra villa. Ajajaj. Och fru Bagge Wahlgren hade med ilfart fått tagit sig från en inspelning på TV4 för att finnas vid sin kärestas sida. "-Han var yr och fullporppad med morfin!", lät fru Bagge Wahlgren oss läsare veta. (Han är väl inte den första kändis som har varit det. Blogg.anm.). I nättidningen kan man även få se en bild på själva såret, "Varning för starka bilder", har amulanspersonal och akutsjuksköterskor börjat fotografera skador eller fanns det en pressfotograf så lämpligt i närheten. För det är väl inte troligt att "offret" själv haft den sinnesnärvaron att fotograferat skadan och "gett" bilden till AB?
När jag som femåring fick min första slidkniv av morbror Erik och satte den i benet så det fick sys flera stygn blev det ingen större uppståndelse i varesig rikspress eller lokalblaskan. Det var bara morsan och moster Märta som förde ett jävla liv.
Varför i helvitte är det sån skillnad på om en "kändis" ramlar på ett armeringsjärn eller det är en inhyrd byggarbetare från Polen som gör det. I samma tidning kunde man se en annons från Byggarbetarförbundet som talade om att det DÖR en byggarbetare i månaden. Jag tror att byggarbetarförbundet fick BETALA för den annonsen
Jag beställde en "Älgbullar med gräddsås, potatismos, rårörda lingon och pressgurka", Domare Gustavsson hängde med på det valet. Bosse-Flen envisades att minimera beståndet av nordsjötorsk och NN tog en pytt. Finn-Lind envisades med att ta en riktig köttbitt då han påstod sig veta vad det var för innehåll i älgfärs och korv, dessutom meddelades det att älgen förmodligen sköts i höstas och var av naturen mer än nyttigt mörad såhärdags. Del blev pepparbiff för Finn-Lind när det inte fanns något dillkött på menyn.
Vad Clapton åt vet jag inte men han verkade inte hungrig iallafall, han gjorde väl ett hyfsat dagsverke men det var inte mycket till feeling och engagemang. Kommunikationen med publiken inskränkte sig till 18 st "Thank You", efter ett extranummer bockade han och gick "hem". En jävel på att "klia gura" är han men skapa kommunikation och elda massorna var inte hans starka sida. ikväll. Förövrigt tånkte jag på att han blivit merochmer lik Pugh Henry i Krigets vindar om det är nån mot förmodan som minns hur han såg ut.
Och så var det dags för det riktiga gnället för ikväll.
I dagens Aftonbladet (som jag gratisläste på T-banan in till Blå Dörren) hittade jag en helsida med en riktigt stor och viktig nyhet som berör hela svenska folket:
NICLAS FOT SPETSAD PÅ ARMERINGSJÄRN!!!!
Jovisst var det Niclas Wahlgren, danscharmören och "skådespelaren" som hade lyckats ramla och fått ett armeringsjärn genom foten. Ajajaj. Och det hade hänt på platsen där de håller på och bygger sin fantastiskt dyra villa. Ajajaj. Och fru Bagge Wahlgren hade med ilfart fått tagit sig från en inspelning på TV4 för att finnas vid sin kärestas sida. "-Han var yr och fullporppad med morfin!", lät fru Bagge Wahlgren oss läsare veta. (Han är väl inte den första kändis som har varit det. Blogg.anm.). I nättidningen kan man även få se en bild på själva såret, "Varning för starka bilder", har amulanspersonal och akutsjuksköterskor börjat fotografera skador eller fanns det en pressfotograf så lämpligt i närheten. För det är väl inte troligt att "offret" själv haft den sinnesnärvaron att fotograferat skadan och "gett" bilden till AB?
När jag som femåring fick min första slidkniv av morbror Erik och satte den i benet så det fick sys flera stygn blev det ingen större uppståndelse i varesig rikspress eller lokalblaskan. Det var bara morsan och moster Märta som förde ett jävla liv.
Varför i helvitte är det sån skillnad på om en "kändis" ramlar på ett armeringsjärn eller det är en inhyrd byggarbetare från Polen som gör det. I samma tidning kunde man se en annons från Byggarbetarförbundet som talade om att det DÖR en byggarbetare i månaden. Jag tror att byggarbetarförbundet fick BETALA för den annonsen
onsdag 1 juni 2011
Varför i helvitte............ Del 9
Idag har jag faktiskt inte så mycket att klaga över, ögonen har fungerat hjälpligt och vädret har varit acceptabelt. Det enda lilla gruskornet i maskineriet var väl att jag missade nyöppningen av Webhallens nya butik i Solna Business Park, ett gammalt industriområde där man förr gjorde korv och krökte rör. Ja, jag var där i tid till öppningen men jag var inte ensam. Det visade sig att hundratals barn och ungdomar hade övernattat utanför den nya butiken för att få nått av de senaste tv-spelen för en sportstyver. Skolan då, funderar en vän av ordning. Det var bara att vända på klacken, ta fram kupongerna och "lura" Maxi på en tjuga.
Appropå skola så hörde jag på nyheterna att staden kunde torska på ett vite på 5 millar bara för att man underlåtit att hålla en skola inom lagens råmärken när det gäller antal toaletter och ventilation. För mig verkar det smartare att man skulle ha använt dessa stålar till att bygga en nya skola, men så enkelt är det väl inte. Jag minns inte om man gjorde några mätningar i Nyforsskolan under mitten av 50-talet, och gjorde man det så blev det nog inget vite, inte till gympasalen iallafall. Där luktade det tarzan hela tiden.
Under den här tiden fick jag också vara med på min första skolresa, vi sulle få åka buss till Tumbo. Där fanns det ett hiskeligt högt berg som vi skulle få bestiga och samtidigt få njuta av den vidunderliga utsikten. Enligt vanligtvis säkra källor skulle man kunna se två kyrkor samtidigt. Bussen kom och hämtade oss vid skolan, alla var upprymda, tänk att få åka på skolresa. Fröken Julia höll så många förmaningstal så hon blev hes. Busschaffisen var en gammal myndig man med skärmmössa som hotade med örfilar ifall vi spillde varm choklad i bussen. Det här skulle bli kul, Tumbo, det var ju nästan över två mil dit. Resan gick genom ett Sörmland i sommarskrud, mackorna var slut innan vi kom till stadsgränsen. Efter ett par kisspauser som organiserades av frk.Julia med behjälpligt bistånd av busschaffisen, här var det ingen risk att killar och tjejor kissade på samma sida av vägen, nej herrgud, vi var ju 8 år, så var vi framme.
Berget höjde sig mäktigt över landskapet, Tord trodde det kunde vara snö kvar på toppen och vi grabbar hoppades på att få rulla oss i det vita medan tjejorna mest verkade besvärade över att dom inte hade några vantar med sig. Bussens bromsar skrek och det gjorde fr.Julia också: "-Nu tar ni det försiktigt, pojkar!!!" Vad som gällde flickorna fick vi aldrig höra, då var redan 12 stycken bergsbestigare på väg upp till basläger 1. Sven-Olov som var en hejare på att springa tog täten och vi andra "sherpas" hängde på så gott vi kunde. Ryggsäckarna krängde på ryggarna och de tunna gympaskorna från Tretorn gjorde att man kände varje rot och sten, det var en upplevelse utöver det vanliga. Då, då plötsligt tvärstannar Sven-Olov, han vänder sig om likblek i ansiktet och vi som hade glömt syrgasen kvar vid bussen. "-DET FINNS HUGGORMAR HÄR!!!!" skriket ekar genom skogen, några sekunder står vi som förstelnade innan vi i samlad tropp vänder på klacken. vrålande att hela berget praktiskt taget är belamrat med huggormar, snokar och fan vet vad.
Frk.Julia blir lika blek i synen hon och beordrar oss att springa till bussen och ta skydd där. Efter en kortare genomgång med busschaffisen beslutar hon sen att det här var alltför farligt och att vi omedelbart ska ta oss tillbaka till skolan utan några som helst kisspauser.
Det tog över 50 år innan jag vågade mig till Tumbo igen, ja, jag har ju åkt igenom men aldrig stannat. Aldrig hittat till det höga berget där kanske snön ligger kvar långt in i maj och ormarna härjar fritt. Men sen, under en av mina Mälaren-Runt-resor gav jag mig fan på att leta rätt på alpen, efter idogt letande hittade jag en vändplats med en skylt: UTSIKTSPLATS. Det tog väl fem minuter att bestiga berget trots varma och tunga mc-kläder. Och, jo visst, man såg två kyrkor samtidigt men snön var borta, det var ju i början av augusti.
Men, vaför i helvitte skulle jag dit igen? Kunde jag inte fått leva med den tron att det fanns ett alldelesförbannat högt berg i Tumbo, där snön låg kvar nästan hela sommaren och alla stigar formligen kryllade av huggormar?
Appropå skola så hörde jag på nyheterna att staden kunde torska på ett vite på 5 millar bara för att man underlåtit att hålla en skola inom lagens råmärken när det gäller antal toaletter och ventilation. För mig verkar det smartare att man skulle ha använt dessa stålar till att bygga en nya skola, men så enkelt är det väl inte. Jag minns inte om man gjorde några mätningar i Nyforsskolan under mitten av 50-talet, och gjorde man det så blev det nog inget vite, inte till gympasalen iallafall. Där luktade det tarzan hela tiden.
Under den här tiden fick jag också vara med på min första skolresa, vi sulle få åka buss till Tumbo. Där fanns det ett hiskeligt högt berg som vi skulle få bestiga och samtidigt få njuta av den vidunderliga utsikten. Enligt vanligtvis säkra källor skulle man kunna se två kyrkor samtidigt. Bussen kom och hämtade oss vid skolan, alla var upprymda, tänk att få åka på skolresa. Fröken Julia höll så många förmaningstal så hon blev hes. Busschaffisen var en gammal myndig man med skärmmössa som hotade med örfilar ifall vi spillde varm choklad i bussen. Det här skulle bli kul, Tumbo, det var ju nästan över två mil dit. Resan gick genom ett Sörmland i sommarskrud, mackorna var slut innan vi kom till stadsgränsen. Efter ett par kisspauser som organiserades av frk.Julia med behjälpligt bistånd av busschaffisen, här var det ingen risk att killar och tjejor kissade på samma sida av vägen, nej herrgud, vi var ju 8 år, så var vi framme.
Berget höjde sig mäktigt över landskapet, Tord trodde det kunde vara snö kvar på toppen och vi grabbar hoppades på att få rulla oss i det vita medan tjejorna mest verkade besvärade över att dom inte hade några vantar med sig. Bussens bromsar skrek och det gjorde fr.Julia också: "-Nu tar ni det försiktigt, pojkar!!!" Vad som gällde flickorna fick vi aldrig höra, då var redan 12 stycken bergsbestigare på väg upp till basläger 1. Sven-Olov som var en hejare på att springa tog täten och vi andra "sherpas" hängde på så gott vi kunde. Ryggsäckarna krängde på ryggarna och de tunna gympaskorna från Tretorn gjorde att man kände varje rot och sten, det var en upplevelse utöver det vanliga. Då, då plötsligt tvärstannar Sven-Olov, han vänder sig om likblek i ansiktet och vi som hade glömt syrgasen kvar vid bussen. "-DET FINNS HUGGORMAR HÄR!!!!" skriket ekar genom skogen, några sekunder står vi som förstelnade innan vi i samlad tropp vänder på klacken. vrålande att hela berget praktiskt taget är belamrat med huggormar, snokar och fan vet vad.
Frk.Julia blir lika blek i synen hon och beordrar oss att springa till bussen och ta skydd där. Efter en kortare genomgång med busschaffisen beslutar hon sen att det här var alltför farligt och att vi omedelbart ska ta oss tillbaka till skolan utan några som helst kisspauser.
Det tog över 50 år innan jag vågade mig till Tumbo igen, ja, jag har ju åkt igenom men aldrig stannat. Aldrig hittat till det höga berget där kanske snön ligger kvar långt in i maj och ormarna härjar fritt. Men sen, under en av mina Mälaren-Runt-resor gav jag mig fan på att leta rätt på alpen, efter idogt letande hittade jag en vändplats med en skylt: UTSIKTSPLATS. Det tog väl fem minuter att bestiga berget trots varma och tunga mc-kläder. Och, jo visst, man såg två kyrkor samtidigt men snön var borta, det var ju i början av augusti.
Men, vaför i helvitte skulle jag dit igen? Kunde jag inte fått leva med den tron att det fanns ett alldelesförbannat högt berg i Tumbo, där snön låg kvar nästan hela sommaren och alla stigar formligen kryllade av huggormar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)