Det har väl inte undgått nån vilket rabalder det blivit i Stora Brittanien pågrundav att man isortsett avlyssnat hela samväldet.
Vad är avlyssning förresten ???
Är jag en Murdoch ???
Och kommer jag att ställas inför skranket i KU bara för att jag åkte buss 2x30 minuter idag ???
Ni förstår nog vad jag pratar om, att det gäller det passiva lyssnandet på alla mobilsamtal man får i sig när man hamnar i nån form av påtvingad folksamling, bussen tex. Idag hade jag förmånen att få ta del av två intressanta konversationer som jag istort skulle kunna återge ordagrannt och med alla inblandades förnamn på plats. Hade jag frågat så hade jag nog även kunnat få efternamn och personnummer.
Det första samlaget, förlåt samtalet, var synnerligen intimt och uttömmande. Vad jag förstår var det två yngre kvinnor som jämförde sina eskapader under helgen (och kjolen). Helt oblygt användes det i en halvfull buss ord som jag inte hade en aning om att de fanns innan jag var klar med söndagsskolan. Det diskuterades olika ställningar och saker som gud förbjuder mig att nämna. Tyvärr fick jag inte gotta i mig allt då flicksnärtan hade omaket att gå av bussen en hållplats innan det var dags för mig att sträcka ut tentacklarna. Men jag förstår inte riktigt att man har lust att sitta på en buss och lämna ut de mest personliga detaljerna i ens
(under)liv. Men man har väl blivit gammal och förstår inte vad som ligger i tiden.
Det andra samtalet var också synnerligen intessant ur etik- och tystnadspliktssynpunkt. Vad jag förstår var medpassageraren i detta fall läkare. Huruvida han var legitimerad vill jag låta vara osagt då det för mig inte är speciellt lämpligt att sitta och diskutera krämpor och provsvar med en patient i mobiltelefon i en fortfarande halvfull buss. Hade jag spetsat öronen lite extra så hade jag nog kunnat få fram ett personnummer men jag la inte ner så där mycket på att "avlyssna" det här samtalet när jag efter ett tag förstod att det handlade om fotsvamp. Men själva sättet alltså, man får inte bli förvånad om man får höra sitt eget namn och sjukjournal i någon okrypterad form när man i framtiden åker buss, tåg eller tunnelbana.
Varför i helvitte har vi saktmodiga och tystlåtna svenskar plötsligt blivit så talföra, vi som tidigare gömde oss bakom morgontidningar och uppfattade någon som sa hej på morgonbussen som gravt onykter. Och vill man nu sprida sitt evangelium till kreti och pleti kan man väl be att få låna den mikrofon som fortfarande hänger i taket framme hos busschaffisen, genomslaget torde bli bättre.
I övrigt kan det tilläggas att läkare är precis som vi vanliga dödliga, hör dom lite svagt vad som sägs i telefonen så tror dom att det hjälper om man skriker själv.
tisdag 19 juli 2011
fredag 15 juli 2011
Varför i helvitte........... Del 16
Jorå, det är precis som "Stjärnkraft" så riktigt noterade, DET VAR BÄTTRE FÖRR!!!
Under den senare tiden har jag fått hur många exempel som helst, här kommer några som gjort att dosen av blodtryckssänkande piller tillfälligt har fått fördubblats.
1./ Macken
Jag skulle bara lämna tillbaka en hyrbil och hade tankat upp den för några hundra. Ett litet problem kan det tyckas, ta betalt för soppan och riva ut hyrpappret ur pärmen. Men inte, den som hade kunskapen på macken hur man rev ut papper ur pärmar hade rast och jag ombads vänta "en liten stund". Medan jag väntade så serverades det minst ett tiotal korvar av olika storlekar och smak samt lika många muggar av olika kaffekombinationer. Under min väntan fördrev jag tiden med att okulärt göra en liten sortimentsgenomgång, vad är det för prylar som man kan köpa på en mack. På rent pin-kiv beslöt jag mig fråga om de hade tändstift, fick en halvöppen mun till svar, sen glimma det till i flickans ögon.
"-Du menar väl tändvätska? Den står precis innanför dörren."
Suck!!!
2./ Apoteket
Här skulle jag bara ha en riktig basprodukt, en saltlösning för att badda mina ständigt rinnande ögon med. Letade på hyllorna där de borde ha stått men hittade inget. Det här "Apoteket" ligger insprängd i en garderob i den närmast belägna stormarknaden och jag fick känslan av att personalen var lika ny som apotekskedjan var. Frågade en personal och hon tittade frågande på samma hylla som jag redan gjort. sen gick hon till en annan expedit med glasögon i senilsnöre vilket på något obegripligt sätt höjde status och kunskapsnivån. Mannen ifråga skakade på huvve men sa att man hade motsvarande preparat för näsan. Dock kunde han inte rekommendera detta utan var jag så sugen på denna "lösning" så fick det ske på egen risk. Ja, är man redan halvblind så kanske man ska gå på vad som helst.
Hjälp!!!
3./ Banken
Jag har min bank i närheten, trevlig personal som alltid är tillmötegående och det är väl inte att undra på när man ser vad räntemarginalerna och förlusterna på mitt fondsparandet är. Jag är nog vad man inom bankkretsar kallar "en bra kund". Häromdagen skulle jag dock göra ett litet besök i banken, jag skulle sätta in lite pengar/kontanter på mitt konto. Sånt låter sig ju inte göras via nät-banken utan när det skett tidigare så var det bara att springa ner till bankkontoret med plånboken närmast hjärtat. Men nu var det inte lika enkelt. Vänligt men bestämt så fick jag mig förklarat att man SLUTAT MED KONTANTHANTERING. Jag såg nog ut som jag trodde de drev med mig, men kassören insisterade på att han inte kunde ta emot mina pengar, iallafall om jag ville ha dom på mitt konto. Antingen fick jag åka till Solna som fortfarande var så gammaldags så de hanterade kontanter eller också fick jag besöka en konkurrerande bank på byn och för en oskälig ersättning be dom att föra över stålarna till mitt konto.
Dubbesuck!!!
Det här var bara ett litet skrap på ytan och jag lovar att återkomma med fler "servicar" som blivit sämre eller helt försvunnit för oss medborgare. När jag började mitt liv inom handels- och tjänstesektorn fick jag läsa en bok av nån guru på ämnet, titeln var/är Kunden är kung. Kanske har monarkins ifrågasättande även gett ringar på vattnet inom svensk handel och tjänstesektor.
Under den senare tiden har jag fått hur många exempel som helst, här kommer några som gjort att dosen av blodtryckssänkande piller tillfälligt har fått fördubblats.
1./ Macken
Jag skulle bara lämna tillbaka en hyrbil och hade tankat upp den för några hundra. Ett litet problem kan det tyckas, ta betalt för soppan och riva ut hyrpappret ur pärmen. Men inte, den som hade kunskapen på macken hur man rev ut papper ur pärmar hade rast och jag ombads vänta "en liten stund". Medan jag väntade så serverades det minst ett tiotal korvar av olika storlekar och smak samt lika många muggar av olika kaffekombinationer. Under min väntan fördrev jag tiden med att okulärt göra en liten sortimentsgenomgång, vad är det för prylar som man kan köpa på en mack. På rent pin-kiv beslöt jag mig fråga om de hade tändstift, fick en halvöppen mun till svar, sen glimma det till i flickans ögon.
"-Du menar väl tändvätska? Den står precis innanför dörren."
Suck!!!
2./ Apoteket
Här skulle jag bara ha en riktig basprodukt, en saltlösning för att badda mina ständigt rinnande ögon med. Letade på hyllorna där de borde ha stått men hittade inget. Det här "Apoteket" ligger insprängd i en garderob i den närmast belägna stormarknaden och jag fick känslan av att personalen var lika ny som apotekskedjan var. Frågade en personal och hon tittade frågande på samma hylla som jag redan gjort. sen gick hon till en annan expedit med glasögon i senilsnöre vilket på något obegripligt sätt höjde status och kunskapsnivån. Mannen ifråga skakade på huvve men sa att man hade motsvarande preparat för näsan. Dock kunde han inte rekommendera detta utan var jag så sugen på denna "lösning" så fick det ske på egen risk. Ja, är man redan halvblind så kanske man ska gå på vad som helst.
Hjälp!!!
3./ Banken
Jag har min bank i närheten, trevlig personal som alltid är tillmötegående och det är väl inte att undra på när man ser vad räntemarginalerna och förlusterna på mitt fondsparandet är. Jag är nog vad man inom bankkretsar kallar "en bra kund". Häromdagen skulle jag dock göra ett litet besök i banken, jag skulle sätta in lite pengar/kontanter på mitt konto. Sånt låter sig ju inte göras via nät-banken utan när det skett tidigare så var det bara att springa ner till bankkontoret med plånboken närmast hjärtat. Men nu var det inte lika enkelt. Vänligt men bestämt så fick jag mig förklarat att man SLUTAT MED KONTANTHANTERING. Jag såg nog ut som jag trodde de drev med mig, men kassören insisterade på att han inte kunde ta emot mina pengar, iallafall om jag ville ha dom på mitt konto. Antingen fick jag åka till Solna som fortfarande var så gammaldags så de hanterade kontanter eller också fick jag besöka en konkurrerande bank på byn och för en oskälig ersättning be dom att föra över stålarna till mitt konto.
Dubbesuck!!!
Det här var bara ett litet skrap på ytan och jag lovar att återkomma med fler "servicar" som blivit sämre eller helt försvunnit för oss medborgare. När jag började mitt liv inom handels- och tjänstesektorn fick jag läsa en bok av nån guru på ämnet, titeln var/är Kunden är kung. Kanske har monarkins ifrågasättande även gett ringar på vattnet inom svensk handel och tjänstesektor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)