onsdag 13 juli 2011

Erik - den optimala barnvakten.

Jag var dryga 3 år och vi hade flyttat till Skyttegatan. En nybyggd HSB-2.a på knappa 50 kvm, "öppen planlösning", balkong och ett kök med ett riktigt kylskåp med ett pyttelitet frysfack. Fan vilken lyx. Bakom huset låg skogen, ändlös och farlig. det tog år innan en annan feg och överbeskyddad stackare vågade sig ut på några djupare upptäcktsfärder bland lingontuvorna. Morsan var fortfarande hemma för att laga mat, tvätta, städa och konservera grönsaker av alla slag som sedan farsan fick bära ner i källaren där de skulle staplas för att invänta eventuellt krig eller missväxt.

I samma kvarter bodde Erik och Märta, Märta var storasyrra till morsan. Ja hon hade fem storasyrror till så det var ingen brist på släktingar precis. Men mest var det Erik och Märta, de bodde ju så nära och sen hade dom både radiogrammofon och en Ford Anglia. Farsan kallade den ett korvstånd men det var nog mest att han var avundsjuk. Erik var en glad skit, han var en riktig dräpare på historier, ibland kanske inte helt rumsrena men det förstod jag ju inte då. Dock var han så pass rumsren så det passade att utnyttja honom som barnvakt när systrarna skulle ner till Konsumvaruhuset för att shoppa och dricka kaffe.

Och nu var det dags, det var väl nått extrapris på nått riktigt stickigt garn som det skulle bli nya strumpor till junior av som hägrade eller så var det bara att fly undan förortstristessen några timmar. Det var förmaningstal till både mig och Erik, jag skulle sköta mig som det hette på den tiden och Erik fick på inga villkor somna. Så fort dörren hade stängts så sneglade Erik på kökssoffan och Vlt men för att försöka få den lille parveln att inte börja tjuta på en gång klappade han mig på huvve och sa:
"-Nu ska vi fiska, Göran".
In i badrummet, fyllde upp det fina badkaret tillhälften med vatten, knöt fast ett snöre på skaftet på mattpiskaren och i andra ändan av snöret knöts det fast en klädnypa. Jag som hade hoppas på en tur till den grumliga Svartån blev väl lite besviken och påpekade att det inte fanns någon fisk. Erik suckade, gick till köket och hämtade några gravt avlidna strömmingar som nog var menade för stekpannan senare under dagen. Dessa fick ett sista dopp i badkaret och Erik med Vlt under armen lät meddela:
"-Nu finns det fisk, pojk. Nu är det bara att meta."
Strax efteråt hörde jag de första snarkningarna från kökssoffan.

Jag vet inte hur länge jag metade men vad jag minns så hade jag större tålamod då än vad är fallet nu. Det nappade förmodligen inte så bra så jag  "lånade" en av Eriks pipor och gick runt och låtsaspuffade ett tag. Skruvade lite på knapparna på radiogrammofonen, det "gröna ögat" som bytte skepnad när man skruvade på den stora knappen facinerade och snarkningarna från  köket eskalerade. Jag hann "läsa" Vlt innan jag hörde nycklar i låset och systrarna hade shoppat färdigt. Eftersom jag inte visste om jag hade gjort något fel så smet jag in under köksbordet och gömde mig försäkerhetsskull. Erik snarkade fortfarande, något som systrarna noterade så fort de passerat tröskeln. Nu blev det ett herrans liv, Erik väcktes med vilt tvång och frågorna studsade mellan kakel och köksskåp.
"-Ligger du och sover?"
"-Och var är pojken?"
"-Skulle inte DU vara barnvakt?"
"-Och var är pojken?"
"-Varför är det strömming i badkaret?"
"-Och var är pojken?"
Ju mer rösterna höjdes, ju längre kröp jag in under köksbordet. Nu hade Erik kommit på fötter och vad jag förstod var det tveksamt att han skulle få nån stekt strömming till kvällen. Nu tilltog en större undersökning, dörren var ju låst så den lille hade omöjligen rymt ut den vägen. Hur var det med balkongen? Den lille hade väl inte klättrat över balkongräcket, ramlat och slagit ihjäl sig. Kul lek tyckte jag och lät de leta ett tag till. Tillsist blev jag dock kissnödig, kröp fram ur mitt gömställe och i famnen på en inte fullt hysterisk moder konstaterade jag:
"-Erik snarkar!!!"

tisdag 12 juli 2011

Varför i helvitte........... Del 15

Tillbaka framför datorn efter några veckors semester med midsommar, bröllop, östkustens dyraste öl i Kalmar och Power Meet i Västerås. Semester frågar väl då vän av ordning??? Som pensionär har man väl ingen semester, man är ju ledig hela tiden. Ingenting kan vara mer fel, man är aldrig ledig. Man är ständigt på "stand-by". Sover i små mikro-sömn-etapper om max 15 minuter, orolig att man ska missa nått eller inte vakna mer överhuvudettaget. Så nog fan behöver vi lite semester allt.

Och var har hänt i den stora och lilla världen då när man varit borta??? Borta från allt vad internet och det globala mediabrus man annars lever i hela tiden. Ja, som jag svarade Annacarin, den enda som tydligen saknat mig under min flykt från verkligheten, jag tillhör den gamla skolan som tycker att det är viktigare att ha med sig rena kalsonger och strumpor på semestern än att släpa runt på en dator eller sitta och försöka att pillra in något inlägg via telefonens mikroskopiska "tangentbord".

Men visst, jag har tittat på nyheterna ibland och på hotellet ingick det gratis tidning så helt borta är man väl inte. Almedlals-vecka med fortsatt skitkastning till höger och vänster, samma ord ur samma munnar i samma natursköna park, det var bara piké iställetför skjorta och slips och något färgglatt linne iställetför knutblus och helveckad terylenekjol. Med tanke på alla tv-repriser vi matas med under sommaren tror jag säkert att man kunde sänt fjolårets Almedalsspektakel i repris, vi var nog inte så många som märkt nån skillnad.

Och att det är tomt i plånböckerna i Grekland, Portugal, Italien och Obamastaterna gör att redaktörerna för ekonominyheterna ser ytterligare ett snäpp nere ut. De här länderna har väl haft semester, det är ju då det brukar bli ebb i kassan. Vad som tilltalar mig är deras lösning på problemet, det är nån annan som får hoppa in och öppna lädret. Jag skulle gärna köpa en fin bil men just nu har jag inte råd, såvida jag inte kan få grannarna att ställa upp och skjuta till det som behövs. Tror dock att de skulle betrakta mig med ännu mera avsky efter ett sånt förslag.

Sen är det ju allt de jävliga som numera händer varje dag som det verkar. Små barn som knivmördas, en gammal farbror som blir nermejad av fyra bilburna men måttligt nyktra ungdomar i en busskur, ytterligare ett bilfyllo som kör ihjäl en 2-åring och nu senast igårkväll, en påverkad jävel som helt oprovocerad sticker kniven i magen på en kille som håller på och spelar fotboll med sina kompisar. Vad fan är vi påväg??? Och nu hörde jag på nyheterna att den anhörig som sitter häktad för att knivmördat 7-åringen ska genomgå en LITEN SINNESUNDERSÖKNING, jojagtackar, dom kan ringa mig så kan jag tala om för dom att där är det fanimej inte många bestick i den lådan.

Och tillrågapåallt, de liberala debatterna, nu senast från nått inskränkt hörn av Almedalen där man sitter och torgför sina åsikter om att legalisera knark, allsköns dopningsmedel och fan och hans moster. Tillåt mig tvivla på att det är rätt väg att gå om vi vill ha ett samhälle där man kan få vara ute utan uppassning av Säpo eller något privat väktaralternativ och där polisen kan koncentrera sig på att lära sig att åka Segway och skjuta vildsinta katter i huvve.