Varför i helvitte........... Del 46

GLASÖGON-ORM........... det var den första mobbningen jag kom i kontakt med under mina första skolår. Barn med klen syn och glasögon men ofta med ett mer utvecklat intellekt blev måltavlan för oss andra som kunde brottas på skolgården och nicka på fotbollsplanen.

Det fanns inga häftiga bågar, det var Otto-brillor som gällde och ibland hade dom glas som var frostade för att det tydligen skulle hjälpa mot skelning.

Arma barn.

Idag är situationen en annan, iallafall om man som barn har "förmånen" att växa upp i Stockholms län. Här har nitiska landstingspolitiker bestämt att det INTE ska ges några bidrag till synhjälpmedel för barn överhuvudettaget. Detta medan man i ALLA övriga landsting ger iallafall merellermindre generösa med bidrag till de små synsvaga. Hur fan tänker man, om man bryter benet i Jämtland så bjuder dom på gipset men om du cyklar ikull på Djurgården så får du betala gipset själv???   

Jag har i tidigare inlägg starkt ifrågasatt det här med landsting, landshövdingar och fan och hans moster. Bor vi inte i ett och samma land? Ska inte samma regler gälla i Norrbotten som i Skåne?

Själv är jag på väg......jag lever just nu i ett kaos av flyttkartonger, wellpapp, bubbeplast och silkespapper, ja flyttlasset går nästa vecka. Men det är fanimej inte enkelt att flytta och då tänker jag inte direkt på det rent praktiska. Jag var så pass naiv så jag trodde att det bara var att ringa ett par samtal för att få behålla min ögonläkare på S:t Erik och min alldeles förträffliga allmänläkare, men ack vad man bedrog sig. Nänä, nu ska specialisterna i Västmanland först titta på sur-gubben och man får dra sitt livs medicinska historia i flera omgångar igen. Man blir bara så trött!

Landstingen och dess karder av B-politiker och pappervändande tjänstemän är ingenting annt än en kvarleva från Gustav Vasa och hans strategiskt utplacerade fogdar. "Människor" som satte skräck i folk och fä redan då. Näee... gör om skrytbygget "Landstingens hus" vid Slussen till ett äldreboende där gamla som levt ett helt år tillsammans även kan få göra det på ålderns höst, under föruttsättning att dom vill alltså...

Detta blir det sista inlägget från Sur-gubben i Sumpan, lap-toppen ska ner i en flyttkartong och varsamt flyttas en bit in i landet efter Mälaren. Jag vill också passa på och tacka mina trogna (4) läsare som ständigt kommit med synpunkter, förslag och glada tillrop. Samtidigt vill jag tala om att jag inte har för avsikt att sluta klaga på både stora och små orättvisor, jag kommer att vända på varenda sten i gurkstaden och så fort jag fått en fungerande uppkoppling ämnar jag dyka upp i etern igen under alias Vrång i Västerås.

Tack och hej - leverpastej (med gurka)

Varför i helvitte........... Del 45

Idag blev jag varse att ett ytterligare tveksamt exemplar av homosapiens fått för sig att ovanstående symbol innebär att här är det helt ok för upp till tre gubbar att trycka in sig i plåtlådan och låta sitt vatten gå.
Dock borde ordningen på pilarna fått dessa ärthjärnor att reagera, först dra upp byxorna, kissa och sen dra ner byxorna.

Jag hade ett efterlängtat besök igår och idag av yngste sonen och två av mina underbara barnbarn. Det har spelats Wii, ätits farfars RIKTIGA köttbullar med RIKTIGT hemlagat potatismos och tittats på Toystory 3. Alltså, det var en jättetrevlig helg ända tills vi kom ner till Sumpans station med fullastad barnvagn och var tvungna att utnyttja den "pissoar" som ska förflytta framförallt rörelsehindrade och barnfamiljer till perrongerna.

Den tillfälligt fungerande hissen var fullkomligt nedpissad från golv till tak och när nån närig kommunalpolitiker tyckte att det var viktigare med ytterligare ett apotek i byn än en fungerande barnvagnsramp så fanns det inga alternativt. Det var bara att pressa in barnbarn och barnvagn i pissoaren. Tackochlov hade de små stövlar på sig och farfar fuktsäkrade seglarskor men när hissjäveln rör sig med en hastighet som får en snigel att känna sig som Usain Bolt blir resan outhärdlig.

Visst har det hänt att jag låtit mitt vatten gå på en del ställen där lagstiftarna tycker det är mindre lämpligt men jag har aldrig, SÄGER ALDRIG varit så full och/eller omdömeslös så jag har pissat i en hiss eller trappuppgång. Varför i helvitte kan inte dessa tveksamma individer ha samma spärrar som vi vanliga. Varför i helvitte kan inte den kreativa delen av världen hitta på en urin-sensor som så fort nån pissar i hissen stängs den av en timme, alla utrymningsvägar blockeras, ut ur en lucka i plåtskrovet kommer det fram en svamp och rengöringsmedel och ljud- och ljussignaler förkunnar för allmänheten att den som pissat i hissen är tillfälligt frihetsberövad i en timme.

Varför i helvitte........... Del 44

Våren har kommit till Sumpan, men här vaknar man inte till små fåglars sång utan här är det de moderna Don Quijote och Sancho Panza som likt sina historiska föregångare med ett par dåras envishet slåss mot elementen.

Nu, TRE (3) mornar på raken har jag plötsligt rest mig upp ur sänghalmen beroende på att det känns som man delar säng med en Archimedes utombordare. Någon har fått för sig att det går mycket lättare och flytta på det grova grus som ströddes ut för några månader sen med en LÖVBLÅS än med en traditionell piassavakvast. Men jag vet bättre, efter somsagt blivit väckt ur sin törnrosa-sömn tre mornar kan jag konstatera att kvasten vinner med hästlängder. Den yta som två man lyckats göra någotsådär grusfri på tre mornar skulle undertecknad klarat av på mindre än en timme med piassavan.

Lövblåsaren är ett djävulens påfund, det är tveksamt att den ens lämpar sig för att flytta löv ety dessa torra varelser har en egen vilja och ogärna lägger sig till rätta i snålblåsten. Det innebär att "föraren" av ovan nämnda redskap ALDRIG blir färdig med sitt uppdrag och speciellt när man med en dåres envishet envisas att jobba i motvind blir resultatet ännu mer tvivelaktigt. Tar man sen i akt vad maskinen skitar ner och bullrar är det tveksamt om man skapar nån förståelse för minskade CO2-utsläpp och tomgångskörningsförbud.

Nääee som sagt, piassavan är utan tvekan det bästa redskapet för att samla ihop grovt grus och halvtinade hundskitar, den lämnar även den närboende ifred och man får istället nöjet av att vakna av en sprängande blåsa.

Inte alltför långt ifrån piassavan kan man notera att nån petimeter lyckades med konststycket att hitta en orakad armhåla under schlagerfestivalfinalen i lördagskväll. Jag som vuxit upp med tant Tamara Press reagerade inte överhuvudettaget på denna arma armhåla från Ludvika och jag hoppas att man fortsättningsvis koncentrerar sig mer på den musikaliska kvaliteten än om publiken är nyrakad under armarna eller inte.

Varför i helvitte........... Del 43

Är du en han, en hon eller en hen ???

Jag lärde mig ett nytt ord idag. Låg och strötittade imorse på Kulturpanelen i statstelevisionens morgonprogram. Det ältades om Ranelids deltagande i den hysteriska melodifestivalen, en kulturchef från DN satt och ondgjorde sig att han inte fått nån friplåt till Wienersymfonikernas konsert i Stockholm. Men så hajade jag till, det presenterades ett, för mig, nytt pronomen, HEN.
Jag har aldrig hört talas om det tidigare och har i min lilla inskräkta värld trott att det bara funnits publika bekvämlighetsanrättningar för HAN, med rostfri piss- och snusränna eller för HON med tampongburk och spegel så den lilla näsan kan pudras. Men var kissar HEN ???

När jag gogglade lite på ordet visade det sig att det inte alls var något nytt, redan 1994 hade nån språkforskare suttit på sin kammare och kommit på att ett könsneutralt pronomen kanske vore på sin plats, det fanns förutom HEN även förslag som HIN och HÖN och om de två sista är att betrakta som speciellt könsneutrala vill jag låta vara osagt.

Nu var det alltså kultureliten i morgonsoffan som skulle ha synpunkter på huruvida det fanns ett behov av ett dylikt könsneutralt pronomen. En kvinna från statstelevisionens kulturavdelning var tveksam om hon skulle använda det, DN-mannen hade ingen åsikt, han verkade mest sur för att han inte skulle få gå på en försenad nyårskonsert. Däremot hade den tredje kvinnan i soffan en synnerligen bestämd uppfattning. Hon skrev bland annat barnböcker och hade tagit som sin livsuppgift att undanhålla för barnen i obestämd tid huruvida de var pojkar eller flickor. Dom skulle få leva som HEN tills de blev så kissnödiga så de tvingades att välja bekvämlighetsinrättning.

Att jag är gammal och har mycket traditionella synpunkter på det mesta är väl inget nytt. Jag är gott och väl lika mycket feminist som Göran Persson och rör mig synnerligen obehindrat bland både bögar och flator. Men jag hoppas att tills jag sluter mina ljusblå få kalla mina barnbarn för pojke och flicka, sen när de växer upp så lovar jag att respektera vilken frisyr, färg på håret och väg i livet de väljer.
Och känner dom sig lite osäkra så ska nog farfar peka på vilken toalett som är den lämpligaste. 

Sen är det ju så att när hela kungariket går i väntans tider så har ju frågan blivit ännu mer komplicerad:
Blir det en HON ?
Blir det en HAN ?
eller blir det en HEN ?

Varför i helvitte........... Del 42

Förlåt, jag har varit på tok för slö de senaste månaderna. Om min vinterdvala berott på allmän lättja eller något annat som pillerna i min dosett inte rår på vet jag faktiskt inte. Visst har det funnits saker att reta sig på både i Sundbyberg och Syrien men det har bara stannat vid en Leif-GW-grymtning eller en illa dold svordom från min sida.

Men idag, idag när vår "landsfader" Reinfeldt, som inom parentes varit lika anonym som undertecknad, tog bladet från mun så hamnade snabbkaffet i vrångstrupen vid morgonnyheterna.
Killen med cocker-spaniel-ögonen hade kommit på att vi kanske skulle jobba 75 för att få en dräglig ålderdom. Vilken ålderdom? Hälften av alla rökare dör innan dom fyllt 75 och räknar man lågt med att det är en mille som ryker så är det bara där 500 000 som aldrig kommer att få uppleva någon ålderdom värd namnet. Vidare skulle vi utbilda oss på nytt för att kunna hoppa in där det passar "det nya arbetspartiet", riskkapitalister och andra utsugare. Det skulle säkert fungera om man suttit halva sitt liv på Blasieholmen, riksdagen eller i nån annan skyddad verksamhet men jag tror knappast att någon lokalvårdare som tömmer byråkraternas papperkorgar klockan 5 varje morgon för att sen ila vidare till nån trappuppgång i miljonprogramet för att kunna överleva skulle få uppleva sina skurknän vid 75-års ålder. Och vad kan vi tillföra, vi som för blott några år sen var så odugliga så våra arbetsgivare knöt knut på sig själva för att hitta smarta lösningar på hur de skulle bli av med oss snabbt nog.

Jag är pensionär och således lite part i målet, jag har ett någorlunda socialt liv och får ibland även ynnesten att prata med lite yngre personer. Idetstorahela är de förstående att man är lite äldre och inte kan stapla ärtburkar på Lidl lika snabbt som de själva gör men jag är tveksam om de skulle uppskatta mig som en medarbetare som vid kafferasten sitter och svammlar om hur duktig Per-Albin var. Därför sökte jag lite information om hur de yngre tycker och tänker om oss åldringar, bloggar är en outsinlig källa till information om vad folk tycker och tänker.

Nedanstående rader har jag lånat från en bloggande kemilärare i Vänersborg, hade förövrigt inte en aning att man hade den typen av exklusiv utbildning i slika orter. Jag tycker inlägget ganska tydligt säger att vår plats är inte i skolan, ej heller butiken utan vi över 65 bör hålla oss till bingolokaler, matlagningskurser, bridgeaftnar eller kyrkkaffe.

Jag synade de båda köerna lite snabbt. Den ena var ca 5 personer i, den andra 3. Jag ställde mig snabbt i den kortaste kön. Jag valde fel! I kön fanns där bara pensionärer. Långsamma sega personer som hålögt stirrade tomt framför sig. Den person som skulle betala hade också någon dispyt med kassapersonalen, säkert om något som den gamle hade rört ihop. Jag suckade och bytte stödjeben. Kön rörde sig obetydligt. Jag tittade bort mot den andra kön. Unga personer där kön rörde sig hur snabbt som helst.
Jag gjorde då det ovanliga att byta kö, men precis framför mig dyker en pernsionär upp!! Var kom hon ifrån? Precis bakom trycker en till pensionär på och krockar med mig med sin enorma kundvagn. Hon har tre varor i den. Jag hann ändå framför henne. Den unga personen som betalar gör det snabbt utan krångel. Pensionären hivar upp fyra varor. Jag tänker för mig själv att detta måste ju gå undan. Fyra varor! Jag ser tom att hon förberett och håller en ovikt 50-lapp i handen. (Hon har säkert hämtat ut den på banken, för hon förstår sig säkert inte på bankkort.) Kassörskan säger att det kostar 62kr, högt och tydligt. Men pensionären som förmodligen är döv skriker: - VA!?! ändå står där på displayen vad det kostar. Hon är säkert blind också.
Eftersom hon har en 50-lapp börjar hon rota runt i den mytomspunna pensionärsportmonnän. Det är en portmonnä med gamla kort och kvitton från 1963. Det tar aldrig slut. Hon verkar leta efter 12kr. Efter mycket om och men säger hon med darrig pensionärsstämma att hon inte har, och hivar upp en 100-lapp istället. (även denna är ovikt från banken). Äntligen är hon klar men står kvar och blockerar för att hon skall få plats med växeln i den enorma portmonnän. Den är ungefär lika stor som min träningsväska.
Jag betalar mina varor under bråkdelen av den tid det tog för tanten att ens säga hej till kassapersonalen.
Efter mig kommer pensionären med kundvagnen. Endast fyra varor. Medan jag packar ned mina varor bredvid den blinda och döva pensionären som stod framför mig börjar kundvagnspensionären gasta om att hon glömt sitt hemköpskort och att det är mycket viktigt att hon får registrerat sina fyra varor. Jag springer därifrån och hoppas aldrig mera uppleva något sådant igen.
Om 34 år står jag säkert där själv. 32 år idag och livrädd för pensionärer.

Min bäste kemilärare, nu blir det nog så att du iställetför 34 år får inrikta dig på att reta dig på oss i 44 år. Och du Reinfeldt, ska du inte följa ditt eget råd och i "livets mitt" börja skola om dig, tänka på nått nytt och kanske ta ett jobb som armerare i bankgropen utanför mitt fönster, det verkar vara ett bra och uppmjukande alternativ när man rör sig som man hade en eldgaffel innanför västen.
Lycka till bägge två.