Är du en han, en hon eller en hen ???
Jag lärde mig ett nytt ord idag. Låg och strötittade imorse på Kulturpanelen i statstelevisionens morgonprogram. Det ältades om Ranelids deltagande i den hysteriska melodifestivalen, en kulturchef från DN satt och ondgjorde sig att han inte fått nån friplåt till Wienersymfonikernas konsert i Stockholm. Men så hajade jag till, det presenterades ett, för mig, nytt pronomen, HEN.
Jag har aldrig hört talas om det tidigare och har i min lilla inskräkta värld trott att det bara funnits publika bekvämlighetsanrättningar för HAN, med rostfri piss- och snusränna eller för HON med tampongburk och spegel så den lilla näsan kan pudras. Men var kissar HEN ???
När jag gogglade lite på ordet visade det sig att det inte alls var något nytt, redan 1994 hade nån språkforskare suttit på sin kammare och kommit på att ett könsneutralt pronomen kanske vore på sin plats, det fanns förutom HEN även förslag som HIN och HÖN och om de två sista är att betrakta som speciellt könsneutrala vill jag låta vara osagt.
Nu var det alltså kultureliten i morgonsoffan som skulle ha synpunkter på huruvida det fanns ett behov av ett dylikt könsneutralt pronomen. En kvinna från statstelevisionens kulturavdelning var tveksam om hon skulle använda det, DN-mannen hade ingen åsikt, han verkade mest sur för att han inte skulle få gå på en försenad nyårskonsert. Däremot hade den tredje kvinnan i soffan en synnerligen bestämd uppfattning. Hon skrev bland annat barnböcker och hade tagit som sin livsuppgift att undanhålla för barnen i obestämd tid huruvida de var pojkar eller flickor. Dom skulle få leva som HEN tills de blev så kissnödiga så de tvingades att välja bekvämlighetsinrättning.
Att jag är gammal och har mycket traditionella synpunkter på det mesta är väl inget nytt. Jag är gott och väl lika mycket feminist som Göran Persson och rör mig synnerligen obehindrat bland både bögar och flator. Men jag hoppas att tills jag sluter mina ljusblå få kalla mina barnbarn för pojke och flicka, sen när de växer upp så lovar jag att respektera vilken frisyr, färg på håret och väg i livet de väljer.
Och känner dom sig lite osäkra så ska nog farfar peka på vilken toalett som är den lämpligaste.
Sen är det ju så att när hela kungariket går i väntans tider så har ju frågan blivit ännu mer komplicerad:
Blir det en HON ?
Blir det en HAN ?
eller blir det en HEN ?
Jodu, jag råkade också ut för något tv-inslag med sagda barnboksförfattarinna i soffan, plus att detta med "hen" för att tag sedan var upp till diskussion i programmet Debatt.
SvaraRaderaÅsikterna om det fina i kråksången tycks gå rätt saftigt isär åt båda motpolerna, men för egen del tycker jag att det är ett av de mest korkade påfund jag hört på bra länge.
Må vara att det finns vetenskapliga belägg för att gränserna mellan kvinnligt och manligt - rent biologiskt - faktiskt är väldigt flytande; alla möjliga varianter kan uppstå vid tillblivelsen, som t.ex. en individ med ett yttre, kvinnligt könsorgan men helt utan äggstockar och livmoder. Eller någon med det manliga attributet väl synligt mellan benen men MED en livmoder i bukhålan. Och så vidare, och så vidare. Men skulle detta vara en fullgod anledning för att begå våldtäkt på svenska språket..? Njä.
I så fall anser jag att det är av större vikt att aktivt jobba på att i det levande livet sudda ut och helst riva ner de fortsättningsvis stabila barriärerna mellan könen. Låt killar leka med dockor och klä sig i rosa om de vill och förringa inte den tjej som drömmer om en karriär som grävmaskinist och helst klär sig i slitna blåjeans och en rutig flanellskjorta! Men kalla för höge farao inte småbarn för "hen", om ni inte vill skapa underlag för ännu större identitetskriser i tonåren än vad som redan finns.
Så tycker jag och det står jag för.
"Mamma, vad är en hermafrodit?"
SvaraRadera"Fråga pappa, hon vet".
Annacarin
Här är det bara att hålla med vare sig det gäller helvetesmaskiner eller antikönsord. När det gäller det sista är det lite konstigt för i de flesta andra sammanhang ska minsann även små barn lära sig det där med tillhörighet.
SvaraRaderaFörresten kan man undra hur en barnboksförfattare kan tro att barn är så dumma att dom inte har räknat ut det där redan när dom gått på dagis några dagar. Har hon tänkt att personal och föräldrar ska förneka att det finns dom som har snopp och andra som har snippa?