Förlåt, jag har varit på tok för slö de senaste månaderna. Om min vinterdvala berott på allmän lättja eller något annat som pillerna i min dosett inte rår på vet jag faktiskt inte. Visst har det funnits saker att reta sig på både i Sundbyberg och Syrien men det har bara stannat vid en Leif-GW-grymtning eller en illa dold svordom från min sida.
Men idag, idag när vår "landsfader" Reinfeldt, som inom parentes varit lika anonym som undertecknad, tog bladet från mun så hamnade snabbkaffet i vrångstrupen vid morgonnyheterna.
Killen med cocker-spaniel-ögonen hade kommit på att vi kanske skulle jobba 75 för att få en dräglig ålderdom. Vilken ålderdom? Hälften av alla rökare dör innan dom fyllt 75 och räknar man lågt med att det är en mille som ryker så är det bara där 500 000 som aldrig kommer att få uppleva någon ålderdom värd namnet. Vidare skulle vi utbilda oss på nytt för att kunna hoppa in där det passar "det nya arbetspartiet", riskkapitalister och andra utsugare. Det skulle säkert fungera om man suttit halva sitt liv på Blasieholmen, riksdagen eller i nån annan skyddad verksamhet men jag tror knappast att någon lokalvårdare som tömmer byråkraternas papperkorgar klockan 5 varje morgon för att sen ila vidare till nån trappuppgång i miljonprogramet för att kunna överleva skulle få uppleva sina skurknän vid 75-års ålder. Och vad kan vi tillföra, vi som för blott några år sen var så odugliga så våra arbetsgivare knöt knut på sig själva för att hitta smarta lösningar på hur de skulle bli av med oss snabbt nog.
Jag är pensionär och således lite part i målet, jag har ett någorlunda socialt liv och får ibland även ynnesten att prata med lite yngre personer. Idetstorahela är de förstående att man är lite äldre och inte kan stapla ärtburkar på Lidl lika snabbt som de själva gör men jag är tveksam om de skulle uppskatta mig som en medarbetare som vid kafferasten sitter och svammlar om hur duktig Per-Albin var. Därför sökte jag lite information om hur de yngre tycker och tänker om oss åldringar, bloggar är en outsinlig källa till information om vad folk tycker och tänker.
Nedanstående rader har jag lånat från en bloggande kemilärare i Vänersborg, hade förövrigt inte en aning att man hade den typen av exklusiv utbildning i slika orter. Jag tycker inlägget ganska tydligt säger att vår plats är inte i skolan, ej heller butiken utan vi över 65 bör hålla oss till bingolokaler, matlagningskurser, bridgeaftnar eller kyrkkaffe.
Jag synade de båda köerna lite snabbt. Den ena var ca 5 personer i, den andra 3. Jag ställde mig snabbt i den kortaste kön. Jag valde fel! I kön fanns där bara pensionärer. Långsamma sega personer som hålögt stirrade tomt framför sig. Den person som skulle betala hade också någon dispyt med kassapersonalen, säkert om något som den gamle hade rört ihop. Jag suckade och bytte stödjeben. Kön rörde sig obetydligt. Jag tittade bort mot den andra kön. Unga personer där kön rörde sig hur snabbt som helst.
Jag gjorde då det ovanliga att byta kö, men precis framför mig dyker en pernsionär upp!! Var kom hon ifrån? Precis bakom trycker en till pensionär på och krockar med mig med sin enorma kundvagn. Hon har tre varor i den. Jag hann ändå framför henne. Den unga personen som betalar gör det snabbt utan krångel. Pensionären hivar upp fyra varor. Jag tänker för mig själv att detta måste ju gå undan. Fyra varor! Jag ser tom att hon förberett och håller en ovikt 50-lapp i handen. (Hon har säkert hämtat ut den på banken, för hon förstår sig säkert inte på bankkort.) Kassörskan säger att det kostar 62kr, högt och tydligt. Men pensionären som förmodligen är döv skriker: - VA!?! ändå står där på displayen vad det kostar. Hon är säkert blind också.
Eftersom hon har en 50-lapp börjar hon rota runt i den mytomspunna pensionärsportmonnän. Det är en portmonnä med gamla kort och kvitton från 1963. Det tar aldrig slut. Hon verkar leta efter 12kr. Efter mycket om och men säger hon med darrig pensionärsstämma att hon inte har, och hivar upp en 100-lapp istället. (även denna är ovikt från banken). Äntligen är hon klar men står kvar och blockerar för att hon skall få plats med växeln i den enorma portmonnän. Den är ungefär lika stor som min träningsväska.
Jag betalar mina varor under bråkdelen av den tid det tog för tanten att ens säga hej till kassapersonalen.
Efter mig kommer pensionären med kundvagnen. Endast fyra varor. Medan jag packar ned mina varor bredvid den blinda och döva pensionären som stod framför mig börjar kundvagnspensionären gasta om att hon glömt sitt hemköpskort och att det är mycket viktigt att hon får registrerat sina fyra varor. Jag springer därifrån och hoppas aldrig mera uppleva något sådant igen.
Om 34 år står jag säkert där själv. 32 år idag och livrädd för pensionärer.
Min bäste kemilärare, nu blir det nog så att du iställetför 34 år får inrikta dig på att reta dig på oss i 44 år. Och du Reinfeldt, ska du inte följa ditt eget råd och i "livets mitt" börja skola om dig, tänka på nått nytt och kanske ta ett jobb som armerare i bankgropen utanför mitt fönster, det verkar vara ett bra och uppmjukande alternativ när man rör sig som man hade en eldgaffel innanför västen.
Lycka till bägge två.
Nå, ÄNTLIGEN ett livstecken igen från Den Sure - och vilket inlägg! Mitt i prick, Guran! Detta, inte alldeles dagsfärska, svamlande om att uppmuntra folk att streta på i arbetslivet ända tills de av pur utmattning kastar in handduken och pensionerar sig till De Sälla Jaktmarkerna, utan att först ha "belastat" samhället med behov av vård, omsorg och rabatter, gör mig så inihelvetesjävlaförbannat ARG!
SvaraRaderaPrecis som du säger: gott och väl om du har ett arbete som inte är särskilt fysiskt (eller psykiskt) betungande och som du TRIVS MED. Men alla de andra 99,9 %-en av den yrkesverksamma populationen?? De som varken kroppsligen eller mentalt pallar för trycket ens upp till 63..?
"Byt jobb, till något du mår bättre av", är ett av råden. Jaha? När inte ens unga, fräscha och ARBETSSUGNA lyckas hitta ett arbete???
"Omskola dig, till något du mår bättre av", är en annan flåshurtig uppmaning. Jaha? När man just och just lyckats amortera bort DET FÖRRA studielånet på några hundratusen papp??? Och när det är såå gott om studieplatser dessutom. För att inte tala om nya arbetsplatser, om man mot förmodan lyckas få ihop en ny utbildning.
Nä. Ättestupan är ett humanare alternativ, för det är ju ändå det som är den dolda agendan; en form av byråkratisk eutanasi, förklätt till en högre pensionsålder. Fy fan, på ren svenska.
Själv sitter jag f.ö. med ett färskt avslag på vidare sjukledighet efter 1 februari i näven - men med ett samtidigt muntligt löfte från samma pensionsförsäkringsbolag (!) om förlängning t.o.m. sista mars, så att en yrkesvalspsykolog ska hinna utreda mig före jag ska sparkas ut i arbetslöshetslimbo. Detta trots att ett antal läkare ÄNDA SEDAN 2009 förordat en utredning av mina FYSISKA möjligheter till rehabilitering. Detta säger dock försäkringsbolaget nej till, med hänvisning till att jag redan skulle vara så grundligt utredd.
Eh..? Några röntgenbilder, lite laboratorieprover och ett utlåtande från en neurolog, är det att grundligt utreda vilka mina FYSISKA förutsättningar för olika typer av yrkesarbete är??? Visserligen inte! Detta är bara ännu ett led i det utstuderade flödesschemat enligt vilket pensionsförsäkringsbolagen arbetar för att sålla bort dem som inte orkar slåss för sin lagliga rätt. "Utmattningsprincipen", du vet.
Staten jobbar således enligt samma princip: kör slut på dem, så försvinner problemet av sig själv.
Vad det inte tagit med i kalkylen är dock, att vi som är extremsura och griniga tenderar att bli LASTGAMLA. De är de fogliga och anpassningsbara de blir av med i förtid, inte oss. Inte sant, Guran..?
*hehe!*
*polerar hornen, klipper klövarna och putsar upp eldgaffeln*
Det var tydligen så, fick jag höra på radion i dag, att då den allmänna pensionen infördes sattes den till 67 år och det var visst medellivslängden. Nu beräknas vi leva så mycket längre och därför kommer troligen pensionsålderna att höjas. Det är med andra ord inte meningen att vi ska leva särskilt länge efter att vi fått pension.
SvaraRaderaMen jag kommer aldrig förstå varför gamlingar ska jobba när inte ungdomarna, dom som ska sätta bo och skaffa familj så det kommer nya små blivande arbetare, får anställning.
Det där du hade hittat från Vänersborg gjorde mig så upprörd att jag nästan önskar att personen i fråga halkar och bryter båda benen. Bara så att han får känna på hur det är att vara handikappad utan att det har med åldern att göra. Blev han blind och döv ett tag också så misstänker jag att han inte kommer vara den snabbaste i Icakassan.
Väldigt kul att du börjar vakna upp ur vinterdvalan!