Var tog alla stjärngossar vägen ???
Jag växte upp i en värld av stjärngossar, de var ingen brist på den varan i Västerås under tidigt 50-tal.
Det fanns tillochmed ett gäng farbröder som gick från stadsdel till stadsdel och med myndiga och delvis klara stämmor förkunnade julens budskap. Det var fotsidda vita "särkar" och gummistövlar, en stjärna med en inmonterad ficklampa som lyste upp förortsmörkret och sen fanns det en gubbe med som såg ut att komma från en övernattning i nån kommunal sandlåda. Det var Judas med pungen, och hade man inte hunnit få på sig pyjamsen så kunde det tänka sig att man fick rusa ut och stoppa 50-öre i Judas pung. Men allt det där är ju bara historia och tiderna har förändrats.
Jag träffade en stor del av mina barnbarn i helgen, ja det var den traditionella julklappsöverlämningen som gällde. Vi käkade lussebullar, pepparkakor och drack julmust. Jag fick se en "film" från en förskola där det vimlade av lucior, tomtar, pepparkaksgubbar och pepparkaksgummor.
MEN INTE EN STJÄRNGOSSE SÅ LÅNGT ÖGAT KUNDE NÅ.
När jag var barn så var det EN lucia som gällde, de flickor som inte var blonda, inte hade korkskruvslockar, hade glasögon och/eller tandställning fick hålla tillgodo med att vara tärnor. Vi pojkar fick vara stjärngossar och inget annat. Jo förresten, den minsta killen i klassen fick alltid vara tomte och gå sist i tåget och var man rktigt många i följet kunde man även sträcka sig till att ha TRE pepparkaksgubbar, men det fick aldrig vara fler än TRE. Hur konstigt skulle inte det se ut om det var 14 "gubbar" som stod och sjöng: "Tre gubbar, tre gubbar från pepparkakeland........".
Dock visade det sig att ett av mina äldre barnbarn faktiskt hade varit stjärngosse och i samband med detta fått en tillrättavisning att han skulle bära ljus istället för den gyllene pappstjärnan som ingick i paketet. Hur i helvitte kan det få förekomma en sådan obildning i våra lärosäten att man vill påtvinga en stjärngosse att stå och hålla i ett löjligt litet ljus när det är stjärna som gäller för stjärngossar och inget annat. Vill man ändra på det får man väl döpa om pojkarna till ljus-grabbar, eller varför inte till "vekar".
Och förr hette det Lucia-tåg för att man gick i rad. Idag ska det vara så jämlikt som möjligt varför man helst ska komma in i bredd för att nån inte ska känna sig utanför eller komma sist. Detta har smittat av sig i dagens trottoar-kultur, såväl yngre vuxna som ungdomar envisas med att gå i bredd och det är en fortsättning på rangordningen i gruppen.
Fan tar den grupp som låter någon hamna ett halvt steg efter.
Eller det lucia-tåg där tomten kommer släntrande sist.
JAAA!! ÄNT-LI-GEN är han tillbaka, allas vår suring!! Som vi har väntat ...
SvaraRaderaOch som vanligt slår du huvudet på spiken :o) GOD JUL på sig, och låt oss nu inte få vänta för länge på nästa utläggning!
PS. Vad det här ska pärta Annacarin, som just idag överger datorn för en julbordskryss till Åland. Fast med lite tur hinner hon kanske ta del av det hela före hon drar iväg!
Man skulle ju kunna tro att det tagit slut på företeelser att gnälla över, så tyst som det varit på den här bloggen.
SvaraRaderaMen det är klart att luciatåget måste få en uppryckning. Någon ordning måste det ju vara även på det området. Nu misstänker jag att de demokratiserade luciatågen mest förekommer på förskolorna, och okay då, låt de små själva få välja vad dom vill vara.
Men nog bör man hålla fast vid att en stjärngosse alltid ska ha strut och stjärna!
Hej Suris. Gå in på min hemsida. Dagbok 2010-12-02. Annacarin
SvaraRadera