Varför i helvitte........... Del 43

Är du en han, en hon eller en hen ???

Jag lärde mig ett nytt ord idag. Låg och strötittade imorse på Kulturpanelen i statstelevisionens morgonprogram. Det ältades om Ranelids deltagande i den hysteriska melodifestivalen, en kulturchef från DN satt och ondgjorde sig att han inte fått nån friplåt till Wienersymfonikernas konsert i Stockholm. Men så hajade jag till, det presenterades ett, för mig, nytt pronomen, HEN.
Jag har aldrig hört talas om det tidigare och har i min lilla inskräkta värld trott att det bara funnits publika bekvämlighetsanrättningar för HAN, med rostfri piss- och snusränna eller för HON med tampongburk och spegel så den lilla näsan kan pudras. Men var kissar HEN ???

När jag gogglade lite på ordet visade det sig att det inte alls var något nytt, redan 1994 hade nån språkforskare suttit på sin kammare och kommit på att ett könsneutralt pronomen kanske vore på sin plats, det fanns förutom HEN även förslag som HIN och HÖN och om de två sista är att betrakta som speciellt könsneutrala vill jag låta vara osagt.

Nu var det alltså kultureliten i morgonsoffan som skulle ha synpunkter på huruvida det fanns ett behov av ett dylikt könsneutralt pronomen. En kvinna från statstelevisionens kulturavdelning var tveksam om hon skulle använda det, DN-mannen hade ingen åsikt, han verkade mest sur för att han inte skulle få gå på en försenad nyårskonsert. Däremot hade den tredje kvinnan i soffan en synnerligen bestämd uppfattning. Hon skrev bland annat barnböcker och hade tagit som sin livsuppgift att undanhålla för barnen i obestämd tid huruvida de var pojkar eller flickor. Dom skulle få leva som HEN tills de blev så kissnödiga så de tvingades att välja bekvämlighetsinrättning.

Att jag är gammal och har mycket traditionella synpunkter på det mesta är väl inget nytt. Jag är gott och väl lika mycket feminist som Göran Persson och rör mig synnerligen obehindrat bland både bögar och flator. Men jag hoppas att tills jag sluter mina ljusblå få kalla mina barnbarn för pojke och flicka, sen när de växer upp så lovar jag att respektera vilken frisyr, färg på håret och väg i livet de väljer.
Och känner dom sig lite osäkra så ska nog farfar peka på vilken toalett som är den lämpligaste. 

Sen är det ju så att när hela kungariket går i väntans tider så har ju frågan blivit ännu mer komplicerad:
Blir det en HON ?
Blir det en HAN ?
eller blir det en HEN ?

Varför i helvitte........... Del 42

Förlåt, jag har varit på tok för slö de senaste månaderna. Om min vinterdvala berott på allmän lättja eller något annat som pillerna i min dosett inte rår på vet jag faktiskt inte. Visst har det funnits saker att reta sig på både i Sundbyberg och Syrien men det har bara stannat vid en Leif-GW-grymtning eller en illa dold svordom från min sida.

Men idag, idag när vår "landsfader" Reinfeldt, som inom parentes varit lika anonym som undertecknad, tog bladet från mun så hamnade snabbkaffet i vrångstrupen vid morgonnyheterna.
Killen med cocker-spaniel-ögonen hade kommit på att vi kanske skulle jobba 75 för att få en dräglig ålderdom. Vilken ålderdom? Hälften av alla rökare dör innan dom fyllt 75 och räknar man lågt med att det är en mille som ryker så är det bara där 500 000 som aldrig kommer att få uppleva någon ålderdom värd namnet. Vidare skulle vi utbilda oss på nytt för att kunna hoppa in där det passar "det nya arbetspartiet", riskkapitalister och andra utsugare. Det skulle säkert fungera om man suttit halva sitt liv på Blasieholmen, riksdagen eller i nån annan skyddad verksamhet men jag tror knappast att någon lokalvårdare som tömmer byråkraternas papperkorgar klockan 5 varje morgon för att sen ila vidare till nån trappuppgång i miljonprogramet för att kunna överleva skulle få uppleva sina skurknän vid 75-års ålder. Och vad kan vi tillföra, vi som för blott några år sen var så odugliga så våra arbetsgivare knöt knut på sig själva för att hitta smarta lösningar på hur de skulle bli av med oss snabbt nog.

Jag är pensionär och således lite part i målet, jag har ett någorlunda socialt liv och får ibland även ynnesten att prata med lite yngre personer. Idetstorahela är de förstående att man är lite äldre och inte kan stapla ärtburkar på Lidl lika snabbt som de själva gör men jag är tveksam om de skulle uppskatta mig som en medarbetare som vid kafferasten sitter och svammlar om hur duktig Per-Albin var. Därför sökte jag lite information om hur de yngre tycker och tänker om oss åldringar, bloggar är en outsinlig källa till information om vad folk tycker och tänker.

Nedanstående rader har jag lånat från en bloggande kemilärare i Vänersborg, hade förövrigt inte en aning att man hade den typen av exklusiv utbildning i slika orter. Jag tycker inlägget ganska tydligt säger att vår plats är inte i skolan, ej heller butiken utan vi över 65 bör hålla oss till bingolokaler, matlagningskurser, bridgeaftnar eller kyrkkaffe.

Jag synade de båda köerna lite snabbt. Den ena var ca 5 personer i, den andra 3. Jag ställde mig snabbt i den kortaste kön. Jag valde fel! I kön fanns där bara pensionärer. Långsamma sega personer som hålögt stirrade tomt framför sig. Den person som skulle betala hade också någon dispyt med kassapersonalen, säkert om något som den gamle hade rört ihop. Jag suckade och bytte stödjeben. Kön rörde sig obetydligt. Jag tittade bort mot den andra kön. Unga personer där kön rörde sig hur snabbt som helst.
Jag gjorde då det ovanliga att byta kö, men precis framför mig dyker en pernsionär upp!! Var kom hon ifrån? Precis bakom trycker en till pensionär på och krockar med mig med sin enorma kundvagn. Hon har tre varor i den. Jag hann ändå framför henne. Den unga personen som betalar gör det snabbt utan krångel. Pensionären hivar upp fyra varor. Jag tänker för mig själv att detta måste ju gå undan. Fyra varor! Jag ser tom att hon förberett och håller en ovikt 50-lapp i handen. (Hon har säkert hämtat ut den på banken, för hon förstår sig säkert inte på bankkort.) Kassörskan säger att det kostar 62kr, högt och tydligt. Men pensionären som förmodligen är döv skriker: - VA!?! ändå står där på displayen vad det kostar. Hon är säkert blind också.
Eftersom hon har en 50-lapp börjar hon rota runt i den mytomspunna pensionärsportmonnän. Det är en portmonnä med gamla kort och kvitton från 1963. Det tar aldrig slut. Hon verkar leta efter 12kr. Efter mycket om och men säger hon med darrig pensionärsstämma att hon inte har, och hivar upp en 100-lapp istället. (även denna är ovikt från banken). Äntligen är hon klar men står kvar och blockerar för att hon skall få plats med växeln i den enorma portmonnän. Den är ungefär lika stor som min träningsväska.
Jag betalar mina varor under bråkdelen av den tid det tog för tanten att ens säga hej till kassapersonalen.
Efter mig kommer pensionären med kundvagnen. Endast fyra varor. Medan jag packar ned mina varor bredvid den blinda och döva pensionären som stod framför mig börjar kundvagnspensionären gasta om att hon glömt sitt hemköpskort och att det är mycket viktigt att hon får registrerat sina fyra varor. Jag springer därifrån och hoppas aldrig mera uppleva något sådant igen.
Om 34 år står jag säkert där själv. 32 år idag och livrädd för pensionärer.

Min bäste kemilärare, nu blir det nog så att du iställetför 34 år får inrikta dig på att reta dig på oss i 44 år. Och du Reinfeldt, ska du inte följa ditt eget råd och i "livets mitt" börja skola om dig, tänka på nått nytt och kanske ta ett jobb som armerare i bankgropen utanför mitt fönster, det verkar vara ett bra och uppmjukande alternativ när man rör sig som man hade en eldgaffel innanför västen.
Lycka till bägge två.